Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

En fantastisk tid att leva i

Jag har gjort min jordevandring och lever på övertid och i dagarna fyller jag tre kvarts sekel. Det finns inte mycket att klaga på våra myndigheter har löst dödligheten av Corona smittan med flera vaccin och det är bra att tacka och ta emot. Vi har alla haft våra helveten och vi får se hur de sista ljuva åren mynnar ut. Det har varit ett fint liv om man ser till helheten och jag har mött så många fina människor och kvinnorna måste man särskilt nämna. Jag minns min första kärlek hon var några år äldre, jag var tre år och hon fem år, hette Mona Nilsson och bodde på Brännkyrkagatan 77 högst upp och vi hade en fin gemenskap på vår gård jag tror hon gifte sig med en tysk man och han fick jobb i Persien. Den andra kärleken var Ulla från första klass i Maria skola vi hade kul och åkte skridskor på Zinkensdam. Givetvis älskade man sin mor som ställde upp i vått och torrt och var den yttersta tryggheten. Jag vågar inte gå längre på den här berättelsen om kvinnor det kan kanske ställa till det men efter sjuttio år kan det väl inte skada. Men jag slutar berättelsen här och vill bara sammanfattningsvis nämna kvinnornas enorma betydelse för mänskligheten. De är en krydda på livet som åren bara kryddar på och gör livet värt att leva. Visst har man gått på riktiga snytningar på nervsystemet som gjort mer ont än en smäll på käften av en grabb på skolgården. Men var rädd om kvinnorna de är en delikates både mentalt och fysiskt.

Utbildning ger inte alltid förstånd

Jag vaknar till när jag hör en akademiker med barnslig röst med eftertryck förtäljer att Sverige bör skicka en del av vårt vaccin till utlandet med förklaring att där sker mutationer av Coronasmittan. Samtidigt skriker mitt inre av röster från mina ålderskamrater som inte fått något vaccin och de har drabbats av djup ångest för detta. Man blir hu förbannad när man hör dessa skitgubbar med någon akademisk utbildning motsvarande en Hermodskurs på 1950 talet som vill skicka iväg vårt vaccin och de jobbar på samhälleliga strategiska poster. Nä släng ut sånt drägg från våra instutitioner vi behöver folk ”med skit under naglarna” där. Det glädjer mig att företrädare för regeringen tagit avstånd från de okunnigas förslag att skänka bort vårt vaccin. Vad är det för folk som fått utbildning som de inte kan hantera. Är man i samhällets tjänst då kan man inte torgföra slumsnack från någon forskarkorridor full av omogna människor. Vi behöver allt vaccin vi kan få och vi ska se till att våra äldre inte hamnar i lidande på en IVA klinik, underlätta för att beställa tid och gå ner i åldrarna och vaccinera flera och lås in dessa omogna samhällsabotörer som vill skänka bort det vaccin vi fått till Sverige.

Påsk en föråldrad högtid!

Annandag Påsk vad betyder det för den vanliga människan, möjligtvis en ledig dag extra. Ur religiös synpunkt finns den nog bara långt bak i huvudet på oss fyrtiotalister. Religionen har sannolikt spelat ut sin roll för de svenska bosättarna. Det finns tre kopplingar som binder, dop, bröllop och begravning beroende på att kyrkan har så fina cermonier i övrigt är det få som är troende. Nu stövlar det in andra religioner och min skepsis blir bara större och större. Men det känns lite konstigt när religioner släpps in i de fina rummen och politiska sällskapen men det gör inte vissa partier. Jag kan förstå att det känns trösterikt för en ledsen människa att ha en religion att falla tillbaka på i en svår stund och det kan väl få vara så men att släppa in religioner i våra politiska salar där vår framtid avgörs det är inte rumsrent. Det var bra att kyrkan lämnade staten och låt oss fortsätta på den vägen vi kan inte ha folk i ledande befattningar som tror på andar låt oss ledas av humanism, vetenskap och miljö det räcker och blir över i en fin demokrati. Tiden med präster med fina mössor och släp är precis som Påsken en föråldrad relik som inte hör hemma i vår tid.

Så var sommardäcken monterade

Sedan 1965 har dessa hjulbyten ägt rum, varje år samma procedur och visst är det tråkigt men det konstiga är att det blivit tyngre för varje år. Visst är det skönt att få på sommardäcken och känna att bilen går så mycket tystare. Men det är en omgång med dessa byngliga hjul, förr skulle man ju krångla ner dem i en källare nu är det lite bekvämare med ett garage utan trappor. Är man riktigt bekväm finns det däckhotell som tar hand om jobben. Men samtidigt är det lite kul med däckbytardagen det kommer en ny tid mer ny än nyåret som är lite avslagen med blötsnö. Nu på däckbytardagen spirar tussilago och påskliljor i gräset och det är mer förväntan än en nyårsfylla, sommare väntar med värme och semester och allt detta ska vi uppleva tillsammans med våra sommarhjul. Hjulbultar och låsmuttrar är under säkert förvar tills minusgraderna kommer krypande i november och innan dess ska vi känna av hägg och syren.

Jag har skrivit blogg över tio år

Nästan varje dag har det kommit några rader förutom de senaste två åren då hjärtat har stannat och livet fått andra dimensioner. Det som var viktigt förr är numera en kittling men det är kul att ha sin egen ledarsida. Jag vet att några läser men det är inte störtfloder av läsare. På kort tid har hela vårt framåtsyftande samhälle stannat upp och håller andan, alla ideer och nytänk har försvunnit till och med bensindrivna bilar försvinner ur synhåll. En tanke som kommit upp på ålderns höst är religionen och jag har ingen förståelse för att välutbildat folk men livserfarenhet kan tro på gudar det är ju ren gallematias. Det religiösa budskapet om vänlighet och barmhärtighet kan jag stödja men när det börjar oreras om tron på gudar då spårar min vetenskapliga begåvning in på det jag sett under snart sjuttiofem år. Det är för mig helt obegripligt att vuxna människor kan tro på något som ingen sett. Lika märkligt är det att präster deltar i officiella öppningar av vår Riksdag och andra tilldragelser år 2021.

Sverige!

Ja vi är ett land bland många andra sammanslutningar på denna planet Jorden. De flesta som bor här är ambitiösa medborgare som troget går till jobbet varje morgon samtidigt är det några som är för slöa eller helt enkelt inte får något jobb vilket är påfrestande för deras psykiska hälsa. Det går ju inte att översätta mina arbetslivserfarenheter på dagens ungdom Sverige har förändrats på alla sätt min erfarenhet är nog passe idag är det nya passningar och seder. Min livstid har jag kunnat hantera eftersom jag följt utveckligen och ständigt ställt mig där det ger bäst resultat för det jag ville göra. På 1960-talet fanns det massor av jobb med eller utan utbildning idag är det mer komplicerat. Tänk att få börja om från början det skulle vara mycket krävande och nästan oöverstigligt. Vi har förmånen att bo i ett fredligt land utan större konflikter men det börjar dra ihop sig när fler och fler kommer från Mellanöstern. Min generation kommer ganska skonsamt igenom sitt liv både humanistiskt och ekonomiskt. Visst har vi haft våra helveten men vi har inte legat blödande i skyttegravar eller fått lida svältdöden. Vi får hoppas att vardagen glider in i ett normaltillstånd efter sticket i armen.

Jordelivet tuffar på för de flesta

Nya generationer tar över i släkten och på tidigare arbetsplatser har flera byten ägt rum. Ja livet tuffar på som vanligt med en hel del hack efter smittospridningen. Men man ser så fort det går där man tidigare var en aktoritet där finns man inte längre och det gäller på alla nivåer i yrkeslivet. Oersättliga Jönsson på vaktmästeriet som höll igång hela verksamheten med brev, nya skrivpapper och hyllor han finns inte längre och är bortglömd. I en pensionärs liv förstärkt av hotet från smittan är allt sådant borta man går in sin lilla värld. Men givetvis är vår tid priviligerad vi har mat och tak över huvudet samt tillgång till hela världen genom internet och TV. Jag kommer med fasa ihåg hur man under hela nätter fick klinka fram ett kongresstal på en skrivmaskin och stora besvär med att ändra och rätta, idag glider pekfingret lätt på datorns tangentbord och en ändring göres enkelt. Fastän det är restriktioner beroende av smittan så tuffar världen på lite av halvfart och de som hotas och dör är enbart vi äldre. Läser man om Afrika där nästan alla är ungdomar så dör mycket få av smittan och deras problem är barnadödligheten. Egentligen är det så jordelivet varit i tusentals år de gamla har dött av ålderdom och småbarnsdödligheten har varit stor. Filosofiskt och humanitärt är vi i ett dillema men vi har resurserna att lösa även den här krisen som har sin upprinnelse i ett U-land.

Äntligen våras det igen!

Hösten och vintern blir värre för vart år åldern stiger, jag vet inte om det är en känsla med stigande ålder. Först ger mörkret lätt ångest sen kommer kylan och snön med mer helveten. När man blivit sjuttiofem dör man lätt vid ett skottarpass, den pressen har blivit mindre när snön uteblir. Men nu ser man de små blommorna krypa upp i gräset och det skapas nya tider. Hjärtat blir inte starkare men själen växer för var dag solen går upp tidigare och blänker in på sidan av rullgardinen. Ja det känns skönt att det blir bättre i naturen även när gubbkroppen åldras mer och mer. Våren är en mäktig tid då har våra gamla kroppar överlevt ännu en vinter men mars och april är månader med stor dödlighet för oss gamlingar. Nu kan vi se videkissarna burra upp sig och de vackra påskliljorna bryr sin inte om några minusgrade, jag ser bladen på tullpanerna sträva upp ur mullen men det är inte riktigt färdigt det tar någom månad till innan det blir full fart. Ja det är bara att bita sig fast så länge det går.

Livet ja det är alla dessa dagar

Efter ett liv i sjuttiofem år så har man sett en hel del av dessa dagar. Det var barndomens spännande tid då allt upptäcktes från leken, rädslan och ilskan alla spännande saker som dök upp. Dagen var då som ett äventyr som bara forsade förbi i lek och stoj. Man bara häpnade när stora bilar och faryg dök upp och det kom hästar och kor samt en liten gris som skuttade förbi. Jag hade ju min morfar i Gästrikland och det var som vilda västern på biografen Reform på Rosenlundsgatan, man sköt inte på varandra men man pangade på älgarna så vi blev mätta. Man märkte inte riktigt när bardomen blev ungdom och kärleken började spira först som en brottningsmatch som blev till varna kramar. Det var nog den lyckligaste tiden då kom också den nya musiken med Bill Haley och Elvis Presley. Mopeden blev var killes egendom och givetvis trimmade man den fast det var olagligt. Det senare brydde man sig inte om. Flickorna blev bara sötare och sötare för var dag och livets nyckel avslöjades mer och mer och blev fulländat i tonåren. ”Alla dessa dagar” fortsatte och kanske kommer min upplevelse i kommande berättelse av dessa vad det lider.

Nu börjar vännerna vaccineras

Även om kritik varit förekommande så har regeringens arbete varit godkänt i den värld vi befinner oss i. Jag kan inte se några stjärnor ibland den opposition som agerar, jag ser mest gnäll och ingen stabilitet hos dessa nykomlingar. De har inte den kompetens som behövs för att leda landet. Det börjar dra ihop sig till val och då kan vi inte ha blåbär som kandiderar utan erfarna kloka människor som kan leda landet. Oppositionen består mest av gläfsande oerfarna personer som inte har tyngd för att kunna ta hand om de viktiga uppdrag som finns framför dem. Jag tycker den här regeringen trots alla uppkomna problem varit den bästa lösningen. Visst kan det verka lite segt ibland men det är bättre än att hasta iväg. Vi får se hur det går nu på upploppet fram till nästa val. Det är en helt ny generation som tar över valsedlarna och vad som helst kan hända.

Arkiv