Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Koldioxid vår tids katastrofhot

Jag läste följande i DN idag ”Koldioxid stannar i atmosfären i decennier och ännu längre i haven. Senaste gången planeten upplevde en likande halt av koldioxid var för 3 till 5 miljoner år sedan. Då var det 2 till 3 grader varmare och havsnivån var 10 till 20 meter högre än i dag. Men det fanns inte 7,7 miljarder invånare, säger Petteri Taalas”. Man blir ju lite rädd av det budskapet ska inte våra släktingar få några underbara år på den här fina planeten. Får man vänta tio minuter på tåget blir man irriterad och här pratar vi om miljoner år, det blir obegripligt. Jag kan inte säga att jag varit någon miljökämpe men jag har ju sett hur mina underbara vintrar försvunnit och det finns ingen snö. Frågan är går det att ändra på situationen eller blir det öken här uppe i Norden. Man kan möjligtvis påverka klimatet i sitt hus men hela jordklotet verkar omöjligt. Vi kan ju försöka och undvika kända riskfaktorer men det kräver universiellt samförstånd. Det var ju samma situation för tre miljoner år sedan och då dog Dinosaurerna ut, vem står nu på tur?

Makt över andra människor missbrukas ofta visar historien

Vi ser hur människor har hanterats illa under historien. Nu handlar debatten om utvecklingsstörda som som användes som försökskaniner för att utforska karies. Den här typen av missdåd av för övrigt samhällets överklass som doktorer och lärde som i skuggan av sin utbildning begår brott mot mänskligheten. Det måste alltid finnas ett skydd för den svage i ett samhälle annars blir det tokigt. Idag har vi våra demokratier som håller koll på samhället och det gäller för våra högskolor att hålla en hög fana för mänsklighet och humanitet. Ibland är våra samhällen mycket lyhörda mot övergrepp för att i nästa stund bete sig som djungelhärskare. Vi har en ganska god balans med några överdifter. Humanism är min tro den bygger på vetenskaplig fakta och inte på relgion.

Tidens tecken är energi!

Vargtimmen vid tretiden på morgonen då de flesta äldre vaknar till efter en djupsömn på fyra timmar vilket jag gör numera. Då har jag min öronmussla i örat och kopplar in P1, mestadels har de någon intressant debatt eller föredrag. Det ger mig någon timme fördjupning i svåra frågor som är på gång just nu. Häromnatten var det Vattenfalls nye VD som la upp strategin för en fossilfri elproduktion. Nu fasas kol, olja och kärnkraft ut och in kommer den nya vindkraften och solkraften tillsammans med den trogna vattenkraften. Det handlar även om vätgas som finns oändligt i vatten. Vätgas är reserven som kan fungera när solen går i moln och vinden mojnar. Det är som på 1960-talet då kärnkraftsdebatten var hög men det kraftslaget är utslaget förutom att minikraftverk kan byggas. Vi är i en brytningstid och jag delar miljökämparnas krav på miljövänlig kraft allt annat är självmord på vår fina planet Jorden. Nu har vi tekniken för denna livsavgörande energiomställning och det är fint att höra företagsledare som ser runt husknuten. Jag lyssnade på VD Vattenfall och sedan fick jag några timmars morgonsömn i lugn inför framtiden.

Det är trista tider samhället går på kvartsfart

Man blir glad när man ser en kamrat på promenaden och det blir ett snack. Det lyfter den dagliga tristessen och ger energi. Alla ”julbord” är inställda och har meddelats vänligt och är kloka beslut i dessa tider. Men produktionen i samhället verkar rulla på det säljs bilar och matvaror med lite avmattning. Vi pensionärer är lite mer avslagna än normalt då vi tidigare ständigt var på kulturevenemang med lunch och ett glas vin. Nu blir det radio eller TV och ett vin till kvällen. Men jag saknar alla dessa möten där ögon möttes och glittrade mot varandra, nu ser jag bara min svaga skugga i blänket från mitt stora köksfönster. Det är som att sitta lite i fängelse light och inte ens telefonen ringer det är dödstyst i den linan. Än så länge fungerar värmen om inte den samboende öppnar fönstren onödigtvis. Men mitt liv har gjort en tvärnit från att i tio år veckovis fladdra mellan Stockholm, Karlshamn och Malmö till en lokalrunda till Huddinge C under smittans hinder. Men datorn, mobilen, radion och TV ger intryck som hjälper i tråkigheten.

Vi lever i en förunderlig värld!

Nu är alla blomlådor och krukor, ett tjugotal tömda och undanställda. Härutöver är Trump den Amerikanske presidenten bortröstad och vi kan gå in i en ny tid som blomstrar om sex månader. Jag har också klippt ner stänglarna efter mina Spireor vilka för min del är sommarens kungligheter, deras vita blomställningar vajar runt om i Sverige i de flesta trädgårdar. Nu har alla bladen lämnat de långa stänglarna och stänglarna är lätta att klippa av och kompostera. Stänglarna är lite tröga att kompostera de påminner om vass men jag kämpar varje år. Det blir jobbigare för varje sjukdom att hålla efter trädgården. För några år sedan sprang jag som en jakthund med trädgårdsrenset nu är det tunga steg och man funderar håller hjärtat den här dagen också. Nu ska alla julbelysningar upp också men det blir nog några färre i år. Min utomhusjulgran ska upp, den består av en stolpe som jag sticker in rundstav av olika längd som bildar granen och på kvällen blir den som en riktig gran. Men den här julen blir inget vidare det blir inget julbord hos mina gamla trogna organisationer utan det mesta är inställt. Ja vi lever just nu i ett vacum inramad med tristess. Man roar sig med datorn och trehundra TV kanaler och läsre morgontidningen nogsamt och lusläser alla nekrologer det visar på var man befinner sig på livsstegen.

Gården var tryggheten,del 2!

Det var en fin gård mellan Hornsgatan 88 och Brännkyrkogatan 77. Där fanns en syrenomgiven berså som besöktes av de boende, gården sluttade och var sandbeströdd. Eftersom det blev trafik över gården av utomstående så blev det ett plank mitt på gården och en låst grind. Det begränsade umgänget mellan husen det stod fyra stora soptunnor på gården som stank av avfall och lockade råttor. Men gården var en trygghet för oss barn det var ägarlägenheter som nu har blivit lagligt igen. Vi betalade 65 kronor i kvartalet i avgift det var för vatten och avlopp och underhåll. I huset fanns många olika människotyper det var två snälla äldre damer som pysslade om mig. Det fanns flera norska damer som kanske tvingats fly Norge efter kriget. Det var en sjökapten som var borta halvårvis och lämnade sin hustru med en boxer som sällskap. Det var fabriksarbetare och alla de slag av människotyper. På dagarna kom gatumusikanterna och spelade några låtar och vi samlade ihop pappersknyten med någon krona i som vi gav till musikerna. Vi hade en hund Aridalterrier som skulle rastas på söderbergen så då gick promenaden ut på Brännkyrkagatan sedan förbi Wicanders korkfabrik upp på berget. Där fanns de gamla låghusen kvar och jag minns en tant som vi internt kallade häxan för hon såg ut så. Högst upp på berget blickade vi ner på Söder Mälarstrand och Stadshuset. Däruppe eldade vi en mäktig Majbrasa varje vår och hade även våra pojkkrig. På vägen hem såg vi ner på spårvagnsstallarna som gröpt ur berget.

Min livsvandring del ett!

Inte alla av mina vänner delar mina synpunkter men nu när det är dags att börja summera livet, hälsan, kärleken, inkomster och karriär så märker jag att vi inte levt i samma värld tidvis. Det finns ju ett finlir på topp som upplevs och minnes så olika men ändå ganska lika. Jag kan inte minnas några tider av svält men kanske felaktig kost i all välmening som skapat fetma. Min farfar var droskägare i Stockholm redan på 1920-talet och bosatt på Bohusgatan. Min morfar hade en liten omodern gård utanför Gävle så den generationen hade det gått ganska bra för inte överdådigt men klart godkänt. Mina första dagar upplevde jag i Snättringe och Hornsgatan 88 det var barnvänliga miljöer med fina lekytor på innegårdar och egen tomt. Bostäderna saknade varmvatten och fjärrvärme så ved fick huggas eller köpas hos ”Hemmets Vedgård” Krukmakargatan 36. Toaletterna fanns i trapphusen och indragna efter byggnationen. Maten tillagades på stadsgas som inte var tillförlitligt men effektivt den betalades med en pollet som var dåtiden app. Nöjen var det ont om och som liten lyssnade man på samma radioprogram som föräldrarna. Jag minns Frukostklubben än idag.

Jag vandrar dagligen förbi mitt barndomshem och sommarbostad!

Vi hade ett riktigt ”Bror Duktig Hus” murat i riktigt tegel i Snättringe tio kilometer från Slottet. Det var vinterbonat och riktigt varmt om man körde på med den Norska ugnen och ett fotogenelement på natten. Vi hade en lägenhet på Hornsgatan 88 som numera är rivet. Där vårt sommarhus stod är det nu ett lager för köksutrusktning och det finns några murar och flagstångsfundament som sticker upp på tomten som nu täcks av lagerbyggnaden. Vår lilla gata heter numera Snättringeleden och då var det Tallvägen 3 i Stuvsta. Jag kan fortfarande se några luggslitna äppelträd men den stora gräsmattan där vi hade friidrottstävlingar är täckt av fabrikslagret. Tanken var att det skulle bli dubbla E4 in mot Stockholm och vår tomt låg vid Göta Landsväg och där skulle E4 nr 2 gå in mot Stockholm. Nu tog klokskapen hand om frågan 1970 och den gamla Göta Landsväg fick ligga kvar orörd av tidens tand. Min barndom präglades av de ”stora” bergen runt omkring som vi behärskade obehindrat för klättring och kura gömma. Det var riktiga lekplatser som inte kunde skapas av arkitekter utan av moder jord i berg och tall. Ett av de stora bergen är inte bebyggt men hälsan är för svag för att bestiga det igen. Det var mest sommarstugor i grannskapet och sophämtning fanns inte utan plåtburkar hamnade i någon bergskreva och nu sextio år senare är de förintade av rost. Plast fanns inte då men började komma och en bekant var i branschen och gav oss dessa praktiska burkar.

Det börjar bli kallt

Vi har haft en varm sommar och en lika varm höst men nu kryper kylan igenom den tunna sommarjackan och det blir lite svalare. Vi kan nog räkna med vinter i år också och njuta av skidtävlingar om några månader. Det blir inneaktiviteter istället för kaffe på utemöblerna. Alla funderar vi över hur det går med smittan ska vi klara oss eller hamna på IVA. Det är spännande att följa smittospridningen och dess konsekvenser, vi har haft det lite lugnare över sommaren men nu hårdnar situationen. Vi saknar våra kulturella pensionärsaktiviteter och möten samt alla diskussioner om hur vi vill ha det i samhället nu kryper vi under radarn och bara hänger med. Jag hade räknat med lite mer av livet som att ogjorda resor skulle genomföras innan jag fyllde 80 år. Men det satt ett hjärtstopp och en trasig hjärtklaff stopp för men vi har ju vår pension och tak över huvudet en dator och en TV att förströ oss med. Jag har min hemsida att blogga på och det tar ju någon timme men jag saknar mina barn och vänner som vi träffade mer regelbundet förr.

Vindkraften tar marknaden!

Snart har vindkraften en stabil makt över 15% av vår elproduktion. Stora vindsnurror står på hög höjd och där blåser det alltid. I glesbyggd och till sjöss stör de inga människor där kan de utvecklas och stödja vår kultur. Det går snabbt nu och motståndarna hänger inte med det hela är överstökat innan de begriper vad som hänt. En extra glädje är att bli av med araboljan och dessa knepiga länder som inte utvecklats på 2000 år. Det känns ungefär som när vi avvecklade villaoljan och ersatte den med bergvärme en otrolig utveckling som många inte lagt märke till. Hade jag haft kvar villaolja hade jag lagt ut ungefär 500 000 kr på oljeinköp nu har jag stimulerat bergvärmen med ungefär 5000 kilovatt per år ungefär 6000 kr vilket innebär ungefär 60 000. Vinsten är 440 000 kr minus investering 150 000 kr. Ungefär så kommer nu oljan att försvinna som drivmedel, det är lite virrigt nu och sen försvinner bensinmackarna succesivt under en tioårsperiod. Sen blir vårt drivmedel el och vätgas. Det är tveksamt om de konservativa fordonstillverkarna hinner med i den här farten. Men visst kommer det att rulla några reliker till fordon på bensin men det kan gå mycket fort tills de är helt borta ur marknaden.

Arkiv