Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Brottslingen återvänder alltid eller gärna

När man närmar sig de sista ljuva hjärtslagen återvänder man gärna till sin barndoms kvarter om de finns kvar. Jag ser hur arbetsvänner söker sig tillbaka till sina uppväxttrakter eller dess närhet. För många i glesbyggd finns husen kvar mer eller mindre orörda vilket är lugnande. För oss Stockholmare är det mesta rivet och ersatt av svindyra bostäder. Min ena uppväxttrakt är en sådan, Södermalm som var arbetarkvarter med billiga ruffiga lägenheter domineras nu av intellektuella och högavlönade akademiker. Min uppväxttrakt nummer 2 är nu inne i ett radikalt omvandlingskede och villapriserna rusar upp i höjderna. Befolkningen förändras och akademikerna och småföretagarna tar över samhället allt blir välordnat och klippt. Jag hann slinka tillbaka innan det blev för dyrt i min mors lilla hus. Jag känner det fint att bo där jag i min bardom cyklade omkring med en stor innerslang till en lastbil runt halsen för transport till badet i den lilla källsjön. Här fanns kompisarna, här lärde jag mig livets alla hemligheter i bergskrevor och garage. Vi köpte ett litet paket John Silver och smygrökte, hittade en åkerlapp från förr och spikade ihop två fotbollsmål av egenfällda aspar. Längre en så kom jag inte med fotbollen som levde kvar i mitt sinne som en barnslig lek och jag har ingen känsla för den leken sedan sextio år. Hur sextiotusen kan trängas runt en plan för att se sådan lek är mig obegripligt. Men det är livsskönt att vandra på dessa gamla vägar och tänka på de lyckliga stunderna och kika på husen där man hade sina livsöden och ljuva stunder för sextio år sedan. Detta är nog de sista ljuva åren.

Livet är som en golfboll en massa smällar sen hamnar man i ett hål

På slutet är man inne på ”Greenen” och det kan vara ganska behagligt med några puttar för att slutligen hamna i ett kallt svart hål i backen. I början av racet är man bered på de långa hoppen som ger en nya utsikter och möjligheter och såhär på slutet är det bara löjliga småknuffar. Visst har det varit kul att leva men man har fått rejäla smällar under åren. Det värsta är sveken som har kommit när det är som olämpligast när man är i en ny del i livet och all optimistisk kraft behövs då kommer de där sveken som skär de djupaste såren i själen. Ibland tappar man fästet i sådana situationer och det mesta blir till ett kaos och få vänner ser de helveten som byggs upp. Men allt reder upp sig men skärsåren finns kvar och jag glömmer dem aldrig, möjligvis blir de dimmiga men de finns där. Man minns också när man fått chansen till ett uppdrag som man inte var riktigt mogen för men tog chansen och det blev succé. Jag har nog haft tre stora uppdrag som jag inte haft kompetens för men de har lyckats mer än bra och så är det för alla människor. Jag lärde mig ogudaktig som jag är att ”Den gud ger ett ämbete ger han också förstånd” och så är det här i världen. Nu på ålderns höst så är man mer som en professor tack vare internet och fina datorer och mobiltelefoner som ger den ostrukturerade stora möjligheter att skapa verksamhet. Världen går vidare och jag stiger av och nya kvastar och golfklubbor gör stora drag och slag.

Vaccinera eller inte det är många frågor på detta!

De flesta av oss äldre vill väl vaccinera oss så fort som möjligt, gärna igår. Nu blir det kamp om att få vara först för en del och inte als för några. För mig är det ingen fråga utan så fort som möjligt är min utgångspunkt med ett bypasopererat hjärta som stannat en gång och en ihopklämd hjärtklaff är vaccin min livsnerv. Jag hör om vänner i Norrland som blir inbjudna till vaccinering och i Stockholm hörs inte ett knyst om vaccinering fastän jag torde höra till en riskgrupp. För oss som är i sjuttioårsåldern är ju vaccinationen ingen risk utan en stor möjlighet att bita oss fast en tid till. Man behöver inte vara något större geni för att inse att vår tid är kort så allt är möjligheter. Visst finns det risker med vaccin men för 70+ är dessa risker bara möjligheter. Tänk att få umgås med vänner och i föreningar det är ju som nirvana för oss och slippa distansering och isolering som inte ger något för en normal människa. Vi får hoppas att det lossnar nu och vaccinationerna slår igenom på bred front.

Skeppsgossekåren

Under min tjänstgöringstid i Tullverket träffade jag på många äldre män som börjat sin karriär i Marinens Skeppsgossekår. Det var pojkar som gått den långa vägen och framgångsrikt nådde några fram till studentkarriären i Tullverket som idag kan jämföras med en akademisk karriär. Det var duktiga män som hade sina rötter i Skeppsgossekåren de flesta blev förmän i Tullverkets kontrollkår och hade en stor erfarenhet av att leda samt var oftast även duktiga på att hantera språk och juridik. Man fick ju höra riktiga rövarhistorier från deras tjänstgöring i Marinen som hade inslag av pennalism. De kunde få ”sitta kudde” när äldre kollegor vilade sig på rast vila. Ett råare tilltag var att ”slå av” en sockertång som kamraterna klämt till om näsan ja sådana var historier som förtäljdes. Sanningshalten har jag ingen kontroll över men så berättades händelserna för mig. Kustbevakningen var på min tid en enhet i Tullverket och de som gillade sjölivet sökte sig till tullverkets fartyg. Min uppfattning är att Skeppsgossekåren gav unga män med begränsad utbildning stora möjligheter att gå vidare, utbilda sig till viktiga befattningar i Sveriges samhällsbygge. Jag gillade den typen av människor som kunde genomföra sin livsplan till gagn för dem själva och medmänniskorna. Jag tycker att ”den långa vägen” in i samhället tyvärr har försvunnit.

Föreningar som startade på artonhundratalet

Jag är medlem i två föreningar som har sina rötter i mitten av artonhundratalet. Båda tillåter endast män som medlemmar och det har hållit i sig i etthundrasjuttio år. Jag funderar ständigt på varför de kom till och det närmaste jag kommit är att kollegialiteten skapade känningar och kunskap om duktiga personer som kunde tillföra samhället och företag kompetens som gagnade organisationer och samhälle framtidstro. Samvaron gav också tillfälle till gemenskap och kulturutbud under gemytliga och kulinariska övningar. När föreningarna startade fanns inga elektroniska utbud och inte ens telefonen var upptäckt. Det är ritualer i föreningarna av olika digniteter som ger olika färdigheter och eftertänksamhet. Medlemmarna är i huvudsak personer som gjort yrkeskarriärer eller kommer att göra det sen är vi ett större antal som gjort vårt. Det finns många sådana här föreningar i Sverige och det skulle vara intresssant att göra en utredning vad de betytt för vår utveckling av företag och myndigheter. I tjugoårsåldern var jag med i en riktigt fin sådan här förening men äktenskap och barn tog all tid så den chansen missade jag. Nu har jag två medlemskap och det räcker.

Vårt rika föreningsliv lider av smittan!

Den ickekommersiella delen av Sverige far illa av av smittan ädla insatser som ger samhällsnytta till många, far illa av dagens hot. Vi tänker inte så mycket på den idella verksamheten som har betytt mycket för vårt land. Nu blir den verksamheten alltmer kommersiell med krokar in i det idella. All mänsklig verksamhet har ett värde och det är omöjligt att ta bort det kommersiella om den är lönsam. Dagens smittsamma samhälle styr över till kommersialism och så ser framtiden ut som ingen kan kämpa emot med framgång. Vi har haft stor glädje av ideell verksamhet som har byggt upp stora kommersiella verksamheter. Men nu far våra föreningsmänniskor illa av alla förbud och intång i friheten. Det glädjer mig att vaccinet är på väg så vi kan bli normala igen. Vårt föreningsliv är viktigt för samhället och glädjer många i aktiviteter och insatser.

Alla snackar Corona

Dagen och världen blir alltmer inskränkt alla bara snackar Corona eller Kinasjukan det börjar bli påfrestande. Jag har levt mitt liv som jag gjort sedan 1988 och handlat mitt dagliga bröd som vanligt i mina affärer. Mina stimulerande möten i arbetslivet och numera i pensionärsorganisationerna har tonats ner och nästan försvunnit. Det är datormöten på ZOOM och telefonkonferenser, inga sammankomster med alla medlemmar med kulturaktiviteter och en bit mat och vin. Det babblas om politiker och kändisars besök i affärscentrum och utlandsresor så det står mig upp i öronen. Alla gör nog så gott det kan men alltid ska ”bror duktig” kliva fram på arenan fastän hon är helt obehövlig. Jag väntar på vaccinet så vi kan starta om vårt liv och börja leva igen. Visst lever vi men det är lite inskränkt, vi i den utbilda världen kan inte umgås med folk som som äter fladdermöss och drabbas av förskräckliga pandemier. De kan leva sitt liv och vi vårt så blir alla nöjda.

Oxveckorna är nära

Nu sjunger helgdagarna på sista versen den här julen och nyåret det innebär att allvaret börjar. Nu får vi brottas ett tag med influensan som är en opålitlig variant från Österlandet. Helst vill jag sikta in oss på framtiden och hur vi blir framgångsrika i hälsa, miljö och ekonomi. Det är egentligen inte mina frågor eftersom jag tillhör den del av de levande som snart ska dö men det hindrar inte mig från att lägga mig i sådär lagom. Vi har ju många stollar runt om på klotet som beter sig minst sagt annorlunda fastän de har blivit valda att leda. Under min tid har ekonomerna fått härska obehindrat och den tiden är nog snart förbi. Visst måste vi ha en bra ekonomi men inte utan en bra miljö och där har det fallerat. Vi har ju massor av bra miljövänlig power runt omkring oss. Titta bara ner i vattentunnan så har du mycket kraftfull vätgas i H2O. Det är för mig obegripligt att man pumpar upp skitig olja och fraktar runt jordklotet. Lika obegåvad är kärnkraften även om den är mer möjlig att hålla kontroll över. Kommande generationer har mycket att ta tag i och utveckla i ett hållbart samhälle. 1950 talets samhällen har präglat oss under 70 år och det är dags att lägga det till handlingarna. Generationer kommer och går min har snart gjort sitt och nu kommer nästa unga generation och jag tror de har fått med sig kloka tankar kring miljö och krig. Utbildning får säkert ett annat system än dagens primitiva upplägg, idag har man hela världens kunskap i sin dator på köksbordet och det gäller att kunna hitta guldkornen genom att vaska datorns information. Utbildning år 2040 är något helt annat än 1950 talets universitet.

Den trötta lusten!

Jag har alltid gillat att motionera men har aldrig varit en vinnare utom mot mig själv. Förr var det ungdomsträning och senare blev jag ”prestationsneurotiker”, körde Vätternrundan på tider under 10 timmar och sedan alla de stora träningsloppen och blev en Svensk Klassiker bestående av Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen i föjd under 12 månader. Med reumatism i ryggen, fyra nya kranskärl och en ihophäftade hjärtklaff blir det numera två km med rullator. Visst är det härligt att fylla lungorna med frisk luft och streta på 2 km i mitt kuperade Huddinge som dessutom heter Snett/ringe. Visst är det jobbigt en gråkulen vinterdag men vår kropp är gjord för att arbeta men med åren blir vi handikappade. Men att fylla lungorna med frisk luft är livsgivande och skapar dagen. Rullator är den bästa uppfinning som gjorts för äldre den skapar möjlighet för motion långt upp i åren. Vad heter den på svenska rollator eller rullator, svaret är att båda är rätt. Motion är bra för äldre men det handlar inte längre om ”maxpuls” utan om lätt ansträngning det tidigare har man lämnat bakom sig. Vi har fått vår kropp för att röra på den och låt oss göra det. Med beundran ser jag en ung kvinna som springer upp för min backe och nu efter ett år springer hon imponerande fort uppför. Hon joggar lätt utför och vänder och sedan uppför i speedfart. Det är på elitnivå, jul att se nästa generation in action.

Vi är på år två i tjugotalet

Förra århundradet eller mitt århundrade så innebar tjugotalet en ny kulturell tid. Vi skapade nya danser och mode som erövrade varenda bonnhåla i Sverige. Det var glada danser och fräcka moden som spreds worldwide. Jag minns hur min mor bedårade sig över 1920 talet då hon var tonåring på bonnlandet utan både radio och kulturutbud. Hon började på filadelfia i byn Mårtsbo utanför Gävle och lärde sig spela gitarr och där dök det väl upp en och annan modemetveten och spred kunskap och irrläror. Hon lärde sig spela alla kända frälsisvisor som sedan hela livet blev kulturella upplevelser på våra fester. Mest ledsen blev hon när hon köpt en ny dräkt i slutet på 20 talet för pengar hon tjänat på att plocka blåbär och sälja på torget i Gävle. Förmodligen var det en dräkt som slutade vid knäna och vid färden hem på hästkärran kom det ikapp en häst som tuggade tag i dräkten och den fattiga ungdomen fick ingen glädje av tjugotalsdräkten. Men filadelfia lärde henne spela Guldgrävarsången på 1920-talet och när jag spelade upp Sven-Ingvars melodi Min Gitarr på skivspelaren sa hon direkt det där är Guldgrävarsången. I dag är det inte Filadelfia som skapar ungdomars musik utan det är nätet och alla tusentals TV kanaler. Jag känner inga nya vibbar år 2021 utan värden hukar för Corona smittan och inte ett uns av ny fin musik eller dans. Jag väntar vid min WIFI på nya tag.

Arkiv