Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Datorkostnaderna börjar hetta till

Det kostar inte så mycket att köpa en bärbar dator som håller i många år. Kostnaden för bredband har legat ganska lågt men nu börjar bolagen fläska på prislappen och deras pris är nu mångdubblat mot när bredbandet drogs in och de jobbar i någon slags kartell och det blir dyrt för konsumenten. Nu är det nästa kostnad som fläskas på och det är utskrifterna där skrivaren är billig men när du ska köpa ny Toner då kostar det skjortan och tillverkarna gör allt för att stoppa pirattoner varför produkter från dessa bolag görs omöjliga i skrivarna. Man kan ju tänka hur det skulle bli om bilbolagen fick makten över oljebolagen då skulle vi få ett helvete med bränslekostnaderna. Datortekniken har revolutionerat vår värld och nu börjar företagen dra åt svångremmen och pressa oss konsumenter. Jag tror att datortekniken kommer att regleras på något sätt när de nu profiterar på konsumenterna.

Veckorna susar fram som ett rymdskepp.

Jag fyller på min doseringsburk med medicin av varierande styrka och kostnad varje vecka. Det märkliga är att jag tycker det var som igår jag fyllde på och ändå är det dags. Vart tar dagarna vägen för en pensionärsskalle de bara susar förbi. Jag har inte ens tråkigt det är fullt upp med möten och måsten varje dag och då går tiden fort. På jobbet hade man projekt och processer nu har man föreningsaktiviteter och viktiga möten i konstellationer man inte mött tidigare under mitt arbetsliv. Våra företag och myndigheter har olika modeller för samvaro har jag lärt mig under livet. Man har det inte tråkigt som pensionär det finns alltid något projekt på gång som ökar på hjärnaktiviteten och dagens IT samhälle gör behoven som ouppnåeliga och rätt som det är stannar hjärtat och denna fantastiska resa på Jordklotet med doseringsburk för läkemedel är över. Nu fyller jag på och högkostnadsskyddet har passerats och en ny oförutbestämd vecka startar om femton timmar.

Nyårsgubbarne startade 1857 för 163 år sedan

Föreningen hade startat 90 år före min födelse och många generationer tulltjänstemän har varit medlemmar. När jag sveper över mina erfarenheter av manliga sällskap med mer eller mindre knepiga anslutningsformer om man ser till dagens praxis så hamnar de flesta med sin grund i mitten av 1800 talet. I min förening får bara män vara medlemmar och försök har gjorts att förändra detta men har inte lyckats. Personligen tror jag att den könsuppdelningen sjunger på sista versen. Alltfler kvinnor har högre befattningar i statens tjänst så dagens könsuppdelning känns sjunga på sista versen om föreningen skall överleva. Men grunden känns bra med en kollegial sammanhållning och en social verksamhet på topp för behövande änkor som också den har blivit aningen obsolet. Det intressanta är att medlemmarna ätit nässelsoppa och stuvad lake varje trettondagshelg i 163 år. Det tillhör inte enkelheterna att kunna inhandla och tillaga Lake år 2020 eller i dess närmaste årtionden. Lake har fått importerats från både Skottland och Finland. Förmågan att klubba Lake på isen har också tunnats ur. Jag tycker det är hedrande att få vara medlem och närvara, träffa tullchefer och vädra gamla erfarenheter och minnen.

Furuviksparken och Owe Törnkvist!

Jag tror det var där på 1950 talet jag först mötte Owe Törnkvists röst. Det fanns ju ingen TV på den tiden så ville man möta de folkära artisterna så var det på Frukostklubben via Radio eller under sommaräventyret då Furuviksparken besöktes på en lördagskväll. Jag kan bara säga att det är en artist som hängt med i tiden ”hela tiden” och det är Owe Törnkvist en otrolig artist högst upp på min idollista och han hänger med än idag. Han rör sig vigt på scenen än idag 2020 och ordvitsarna blir bara skarpare med åren. Fantastisk kille som roat mig och många fler med en fantastisk livshistoria som vi alla känner av som barn på 1950 talet. Det var att gå till sjöss eller studera som drog. Kompisarna mönstrade på Svenska Amerkalinjen och diskade sig över Atlanten. Efter några resor mönstrade även deras farsor på och fick sitt livsäventyr som de förlorat beroende på elak Hitlers krig.

Men över alltihop svävar Owe Törnkvist en fantastisk man som vi skulle förlorat om han valt den akademiska vägen. Nu blev det härliga historier och rim i taktfasta låtar till min glädje och framtid. Ja varje år från 1955 har varit ”så vänder vi på bladet och vad finner vi där”. Nu vänder vi snart inte mer......

Så är vi då i år tjugotjugo

Åren traskar på och de gamla åren faller bort och lägger sig att dö eller sakta glöms bort. Livet är är verkligen färskvara utan datummärkning gamla vänskaper försvinner och upphör, de sämsta är kärleksrelationer när de dör då är de som bortblåsta de finns bara inte fastän de varit starka relationer med stort mänskligt utbyte på alla plan. De blir stendöda och upphör som ett avhugget finger som inte behövs längre. Gamla arbetskamrater och militärkompisar glömmer man aldrig de kan dyka upp efter femtio år och det är som bara ett ögonblick försvunnit. Jag har snart fått förmånen att leva i tre fjärdedels sekel och det har gått fan så fort och de snabbaste åre var de karriärrika då susade tiden genom ögon och öron med blixtfart. Det var givetvis kul men att leva riktigt och njuta av livet det gör man när det är tråkig väntetid och inte när hjärnan går på högvarv. Men det är en förmån att vara född i ett halvsekel då får man hänga med i två århundraden. Jag ser en enorm skillnad på år 2020 och 1950 det är nästan som olika planeter. Mänskligheten har gått framåt med stormsteg och vissa delar har gått bakåt. Det är kul att få färdas med Jorden i Universum och se utvecklingen och så fint det är att se människor med olika utseenden och det är fantastiskt när de blandar sina utseenden de blir både vackrare och intelligentare. Lycka till på den fortsatta Jordefärden och ta vara på alla fina stunder och låt dem växa.

Varje år är ett nådens år numera!

Vi i Sverige lever i ett fantastiskt år i Universums långa historia. Vi har en sjukvård som kommit långt tack vare ambitiösa människor som vill mer varje dag. Idag lagar vi vår hjärtmuskel som om det vore en bilmotor vi har inte kunnat konstruera ett alternativ men det går att byta ut eller renovera många viktiga delar. Jag bugar och bockar för att jag lever 2019 i Sverige ett högteknologiskt land med stor kunskap. Vem vet det kanske har funnits dagens kunskap för några miljoner år sedan på någon planet som exploderat eller gått under. Vi finns i en värld vars storhet ingen vet ett skit om. Det känns som om jag levt mitt liv lite slarvigt givetvis skulle jag lagt min kunskapsnivå på relativitetsteorins grund så snabbt som möjligt. Nu blev jag en dussingrabb från Södermalm i Stockholm. Det tar lång tid att förstå att det förpliktigar att leva och att vi föds ur en sexualakt som är straffbar och syndig i knasigt obegåvade religioner. Det är vetenskapen som är vår religion och överlevnads kunskap allt annat trams om Gudar kan bara fördömas som trams. Det är upplyftande att en man som skapade dynamiten skapade vetenskapens helgdag och Nobelpriset som är vår egentliga och enda riktiga religion.

Riktigt Ruggigt

De två R:en från Riktigt Ruggigt har slagit till denna sista av de sista veckorna i december 2019. Jag kan bara rysa när jag tänker på mina förfäders äventyr under den ruggiga vintern. Från det att de sov ute på nätterna tills de fick en koja att krypa in i och att eldstaden kom till användning. Nu värmer berget upp mig med modern teknik i tiden, miljövänlig och nästan gratis i drift. Ovanför mitt huvud lyser Led lamporna och fingrarna glider fram över datorn tangenter och snart ligger den här texten worldwide på min hemsida. Vilken fantastisk teknisk utveckling vi varit med om och vi får passa oss så vi inte överskrider den jordiska balansen så vår temperatur får fnatt och steker eller fryser oss. Vi lever på en knivsegg även om inte alla tror det. Solen och vattenånga har skapat den känsliga atmosfären som skyddar oss från värme och kyla, livsfarlig strålning och ger oss det syre vår udda skapelse i Universum måste ha för att överleva. Här sitter vi ett antal mänskliga individer och njuter av behaglig värme vid köksbordet en förmån som inte har skådats inom ljusårs avstånd. Vi har lämnat Gudars tro för nu hjälper bara vetenskap religioner och gudar är inget att förlita sig till det är bara sagor och inbillning av obildade individer. Vi är i en tid av vetenskap och den exakta kunskapen och Humanismens mänskliga lära är de två riktmärken som finns att tillgå även när vi är i Ruskigt Ruggit.

Nittonhundratjugo!

Det är snart tjugohundratjugo och nittonhundratjugo talade mina föräldrar helt obesvärat om. Det har ju hänt fantastiskt mycket för mänskligheten med tankesätt, teknik och vetenskap. Vi kan ju nu se långt ut i Universum och upptäcka planeter och solsystem men ännu inte upptäckt något liv fastän det finns där ute kanske närmare än vi tror. Vi har sett fantastiska vetenskapliga framgångar som räddar liv. Samtidigt som vi skitar ner vår planet så att den blir obebolig. Vi kan sätta oss i ett flygplan och flyga direkt till Australien, byta ut eller laga ett trasigt hjärta. Vi har en frihet att sätta oss i en bil och köra femtio mil utan större besvär. Vi tittar på levande bilder i direktsändning från fjärran länder och kan lära oss operera hjärtan via levande bilder i datorn. Sekundsnabbt får vi fakta via vår dator eller kan läsa ett fjärran lands tidning direkt. Jag tror inte våra skolor tagit till sig det nya sättet att lära sig väsentligheter. Det är en fantastisk resa min generation fått göra och det är svårt att se vilken grundutbildning en sjuttioåring har idag eftersom vederbörande lärt sig så mycket via datorer, mobiltelefoner och TV. Vad månde det bliva av detta om världen och livet får gå vidare.

Julen som en jäkla bergsbestigning på ålderns höst

Nu vankas Jul igen en fantastisk högtid under barndomen som blivit en allt jobbigare bergsbestigning. Den blir inte enklare av skiljsmässor och allt vad det tillhör. Jag kan bara känna avsky såhär efter första advent. Jag tror nog jag drar något varmt över mig och kryper ner i sängen till Nyårsafton. Julgranen är i alla fall klädd med ljus den utgörs av samma stam som Midsommarstången. Det är en tryckimpregnerad stolpe som gjutits fast mitt i gräsmattan och med enkla medel omvandlas från Midsommarstång till julgran genom att den förses med grenar genom borrade hål och en klase glödlampor som genom sitt ljus ger ett ett julgransliknande utseende i decembermörkret. Den får vara fram till mars månad då den omvandlas till olövad midsommarstång. Nu lyser de energisnåla LED lamporna upp den vitklädda gräsmattan. Ja det är bara TRISS Adventskalender som piggar upp de kalla morgnarna och inga vinster som vanligt när bara två luckor fått öppnas. Ja nu tragglar sig tiden framåt och med ett trasigt hjärta så vet man att glädjedagarna har passerats med fantastiska nära och kära och en liten tröst med en inbyggd hjärtstarter i hjärtat känns det lite tryggt.

Storstäderna växer och Norrlands inland dör ut

Det är beklämmande att läsa om kommuner i övre Norrland med 3000 innevånare som Malå lider av utflyttning och död. Många fina samhällen som byggts upp under 1900 talet håller nu på att utplånas. I samhällsdebatten handlar det om smågangsters som skjuter ihjäl varandra en slags självsanering medans de stora samhälleliga problemen inte nämns. Våra politiker måste ta tag i detta stora problem med att hela Sverige måste leva och frodas, de stora orterna har fått sitt och väl det nu handlar det om glesbyggden och den finns norr om Gävle och hundra mil norrut. Malå är ett skräckexempel på utvecklingen i Sverige vi har tre begravningar på varje dop i kyrkan. Det är inte skjutningarna som är problemet eftersom det i Stockholm och Malmö står 10 poliser i varje gathörn och klagar på för lite resurser. Det stora problemet är orter som Malå som håller att dö ut. Det är glädjande att DN har tagit upp denna stora samhällsfråga nu måste Sverige få en strategi för hela landet.