Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Tre kvarts sekel!

När man levat i sjuttiofyra har passerat en livslängd och lever lite på övertid. Det är fantastiskt vilken livserfarenhet man fått, uppmärksammat, tvingats till eller bara vant sig vid. Det man mår sämsta av är svekfulla människor som man släppt nära inpå sina ömtåligaste sidor och där fått smällarna. Det är smällar som biter långt in i själen. Nu har man levt så länge och fått sån erfarenhet att dessa ytliga människor låter man bara rinna ner i glömskans brunn. Ett liv omfattar ett antal sådana nollor och idag skulle jag inte låtit dom komma i min närhet. Det som förskräcker mest är de som sviker i lönndom och inte rakt ut vågar tala om sitt svek. Det största skämtet och sveket mot mänskligheten är nog religionen där man tror på sagor och trollgudar och en skojare till präst viger ihop folk till evig trohet. Det som håller är äkta vetenskap det ger både energi och kunskap. Ja äntligen har man lärt sig vad som är fakta och riktiga vänner och då står man på dödens tröskel. Det har varit kul att få utforska den här världen och det man hann med. Men en liten tid på jorden och det tempererade klimatet har varit underbart likaså alla mänskliga kontakter som utvecklat mig enormt och stimulerat till nya kunskaper. Jag älskade att bläddra i lexikon och få kunskap i mogen ålder fick jag datorn som var sju resor bättre det var en riktig kick i jordelivet.

Jag vandrar på mark där min barndoms fötter studsade fram!

Idag är det min barndoms sommarmark jag beträder. Vi hade vår lägenhet på Hornsgatan exakt där Mac Donalds ligger idag och vårt sommarnöje i Snättringe i Huddinge Kommun. Det var lätt att ta sig dit, buss nr 3 gick från Zinkensdams idrottsplats ut på Hornsgatan och över Liljeholmsbron ut på Riksettan, E4 och Essingeleden fanns inte 1953. Riksettan kämpade sig över Nyboda Backe och vidare förbi Solberga och därefter in mot Fruängen förbi Långbro Mentalsjukhus och fram mot Segeltorps Centrum, där svängde buss 3 in på Häradsvägen och i Snättringe steg vi av. Det var SJ bussar eftersom vi inte längre befann oss i staden Stockholm. Bussen stannade vid vid kiosken strax innan Konsum och där blev det drygt kilometern promenad utmed den äldsta infartsleden Göta Landsväg fram till vårt sommarhus. Då var det mest små fina sommarhus med välordnade tomter med fruktträd och gräsmattor. Idag vandrar jag varje dag i dessa helt omvandlade områden. Det är vackra villor och bilar på varje tomt. Så var det inte 1953 då var det cykelställ och cyklar vägarna var uppbyggda av grus och några enstaka hus var vinterbonade. Detta ändrades snabbt under 1950 och 60-talet till ett härligt närområde tio kilometer från Kungliga Slottet. Då 1950 behövde man knappt 10 000 kronor för att köpa en vinterbonad sommarstuga och idag behöver man mellan sex till tjogo miljoner kronor för att få ett hus. Stadsbebyggelsen kryper närmare för varje år och där går jag på Göta Landsväg från 1700-talet och funderar. De som bor här har ingen aning om historien de kommer från Jämtland och Skåne med flera områden som de kan enormt mycket om. Så vandrar tiden på och allt förändras fantastiska vägnamn som Göta Landsväg försvinner i tidens dunkel och ersätts av de obegåvades vägbenämningar so E4 som låter som en kolhydrat.

Min skola i mitten av 1950-talet

Det är snart sjuttio snabba år sedan jag började i Maria Skola mitt emot Zinkensdam i Stockholm. För att vara en folkskola var den rikligt utrustad med planscher, kemisalar, bassäng och en egen tandläkare. Men lokalerna känndes mossiga redan då men gymnastiksalen präglades av stabila sittbänkar och ribbstolar av svensk furu. I ett litet rum fanns det flera riktiga skellet under tygskynken och det sas att det var en vaktmästare som donerat sitt skellet för undervisning. Det präntades bokstäver från A till Ö och psalmverser lärdes in för att kunnas utantill. Min första lärare hette Berg och kanske Signe i efternamn hon hade även sin syster på skolan som lärare. Det var livserfarna lärare som i ett Europa fullt av krig reste runt under sommarloven och bekantade sig med kontinenten. Dom var ju fruktansvärt gamla omkring sextiofem år på tröskeln till pension. Vi fick träna upp fantastiska skådespel till Jul och Sommaravslutningen. Jag minns att jag hade huvudrollen i ett skådespel och min roll var Krokrot. Det var ett äventyr att hålla reda på texten utantill och samtidigt agera med motspelarna. Sedan dess har jag velat bli skådis men inte vågat ta språnget. Men det var fantastiska lärare som var mycket livserfarna. På skolgården spelade man kula och de högsta valörerna var stålkulorna. PÅ skolgården var det uppmålat en handbollsplan där vi fick börja träna. Det var alltid svårt att spela mot de äldre de sköt så hårt. Tvärs över gatan låg Tobaksmonopolets större fabrik där stod det som en bolmande kvast ut rökmoln som luktade fantastiskt gott. I skolan hade vi även en 20 meterspol som vi fick simma i och ta prov. Innan vi fick gå i skedde tvagning på militärt vis med borstar och tväl som vi fick göra rent ryggen på kompisarna. Den metodiken att tvåla in sig och sedan torka tort efter badet hänger med än i dag sjuttio år senare. Fastän utbildningen var på låg nivå var den kvalificerad och hade mycket material som kartor, bilder på djur,natur och mineraler. Givetvis fanns både syslöjd, träslöjd och metallslöjd. Jag tror inte dagens skola är bättre vi lärde oss de vi behövde och lite till i Nya Maria Skola i Stockholm.

Vi lever i en konstig tid!

När jag var ung så var ett virus och en smitta något som levande varelser blir sjuka av och sedan dog. Idag i detta moderna tidevarv blir din dator tokig av virus och den smittas av ilvilligt av någon datordåre. Den gamla smittan den finns fortfarande och kommer från knepiga människor som äter fladdermöss eller som exprementerar i laboratorier som finansieras av stora nationer som vill världen illa. Ja världen är upp och ner i dessa smittotider och frivilliga isolering i bostaden. Än märkligare är att vissa personer märker knappt av att de är smittade och andra steks eller vädras sönder på intensivvårdsavdelningarna. Ja världen har blivit besynnerligt konstig fastän läkarvetenskapen står på sin höjdpunkt. Vi pensionärer som verkar dö av bara ett andetag av den förädiska smittan mår inte bra av detta bakslag i den mäskliga utvecklingen. Idag var det i alla fall en härligt solig dag med en uppfriskande skogspromenad för en åldring så det var härligt.

Det är nu ont om ledare som inspirerar och uppfinner!

Under mina 74 år har jag sett många genialt duktiga människor som blivit kändisar på sin kunskap eller begåvning. De senaste åren saknar jag den upptäckten, det syns inte så många personer som håller på att bli morgondagens kändisar och kunskapare. Visst finns de där någonstans men kanske min ålder gör att jag inte upptäcker dem. På något sätt har samhället blivit tråkigare det finns inga nybildare med långt hår udda kläder och åsikter. Har det hänt något med världen när ingen uppfinner den igen och igen. Det kommer inte ens nya maträtter utan mest kritik av att det befintliga är dåligt för hälsan och miljön. Vi lever ju i ett fantastiskt land med vackra vyer och välplanerat men jag hittar inte spetsen udden längre eller är det bara lite tillfällig stiltje. Sekelskiften brukar ju medföra revolutioner av vetenskap och kultur nu skrivs inte ens nya musikstycken och det känns avslaget i all välfärd. Jag saknar framåtanda och nyheter och jag ser inget och inga personer som kan ta hjälterollen med ny teknik, energi, musik och kultur. Jag kan bara hoppas på att det är jag som blivit gammal och mossig som inte ser de innovativa ungdomarna som utvecklar mänskligheten. I det lilla perspektivet ser jag att folk sitter hemma och kanske jobbar eller så hänger de bara vid köksbordet och inte gör något nytt spännande och produktivt. Vart finns 2020 års Hyland, Kamprad, Wallenberg, Elvis, Stenbeck osv.

Dagens unga har fått mer information än någonsin tidigare!

Som fyrtiotalist är man mer femtiotalist då man får sina medvetna intryck att fastna inträder först då. Jag minns Kubakrisen och det krig som hotade världen då med hotet från kommunismen och atombomben som fanns laddad hos stormakterna. Det utlöste stora diskussioner på Maria skolgård bredvid röken eller ångan som bolmade ut från Tobaksmonopoolets fabrik mitt över gatan. Där satt vi och spekulerade om atombomber och Sovjet kontra USA. Givetvis höll vi på USA de hade ju de tuffaste bilarna och smartaste flygplanen. Sovjet var ju bara en grön sörja av omoderna bilar och kanoner och dötrista filmer. Sådana stollar kunde ju ingen på Söder gilla, möjligtvis någon mossig relik från 1920-talet. Fastän vi bara hade Sveriges Radio som sände mellan klockan 0600 till 2300. Sen fanns ju Expressen, Aftonbladet, DN och Stockholmstidningen och någon till. Men konstigt nog hade vi ganska bra koll på världsläget fastän mediebruset inte fanns. Man hörde ju talas om grannen som var nazist, kommunist eller rik högerman alla dessa hade kommit på näthinnan under kriget och diskuterades av föräldrarna. De flesta seriösa kunde ses som centerpartister, socialdemokrater eller folkpartister. Övriga var i folkmun någon slags drägg vilket har ändrat sig i dagsläget. Ja man kan se att värderingar ändrar sig under en livstid har jag sett med egna ögon. Det verkar som om Sverige hade de största stollarna när de så kallade hjältekungarna slaktade våra ungdomar på Europas slagfält.

Hjärtstopp

För exakt två år sedan den 22 april 2018 var jag på väg hem från ett möte i Folkdansringen. Jag hade passerat rulltrapporna ner på Stadion T-banestation sen blev alllt bara svart i tre veckor. Jag var helt borta och hjärtat hade stannat som tur var kom min kamrat från folkdansgänget nästan omedelbart och satte igång med Hjärt-lungräddning den pumpningen på bröstet räddade mitt liv det var tuffa tryck revbenen gick sönder och efter en kvart kom ambulanden med en hjärtstarter och efter några försök satt hjärtat igång och stannade en gång till innan jag kom till intensiven på Karolinska. Det jag berättar nu har jag inte en aning om eftersom jag var död det är man när hjärtat slutat slå. Läkarna på Karolinska lyckades få mig levande men det tog minst tre veckor innan jag var vid någorlunda medvetande då hade jag varit på Nya Karolinska, Danderyd och tillbaka och sedan till Huddinge Sjukhus. När hjärtat har stannat då är man död i Sverige men jag blev uppstånden så jag är tränad i en dödsvariant. Jag såg inga änglar, gudar eller något annat övernaturligt det var som att somna på kvällen, jag fanns inte. Mitt hjärta är bypassopererat 1996 och hjärklaffen är hopklistrad med två ”mitraclip” 2019 och en inbyggd hjärtsarter sitter där också. Min erfarenhet är att vi har en synnerligen kunnig sjukvård med en kompetens som är på världsnivå. Mina läkare är i ständig kontakt med världens expertis i USA och Asien det är imponerande. Jag har idag fått två bonusår tack vare vår excellenta kunniga sjukvård i Sverige. Den som klagar på sjukvården i Sverige är omåttligt knickedick.

Tillbaka på min barndoms gata

Då 1946 var det inte en gata utan en väg tio kilometer söder om Slottet där vår kung föddes några dagar senare. Jag vet inte varför mina föräldrar bosatte sig i Stuvsta i ett mindre tegelhus utanför staden. Inte så stort men ett riktigt ”Bror Duktig-hus”. Dubbelmurade tegelstenar med någon form av isolering däremellan och vitputsad yta. Ett bra hus murat av en riktig murare som sedan gjorde karriär i LO men huset var inte på dagens nivå av isolering men rejäl skorsten och fina gjutna trappor, snygga blomsterbänkar murade med rund sjösten av ett proffs. Då hette vägen Tallvägen och nu är det en genomfartsled. Nu knallar jag runt som pensionär i grannskapet och filosoferar över dåtidens grannar som mestadels var sommarstugeägare. I området går Stockholms första infartsväg om man kan kalla hästvägar för väg. På 1950 talet fick man för sig att bygga en paralell E4 som benämndes ”Flottsbroleden” som skulle brytas av vid Botkyrka Kyrka och passera mellan Tullingesjön och Albysjön och dra iväg mot Källbrink och sedan över Långsjön där man skulle stenfylla halva sjön för att få en motorled och därefter Svartlösavägen in mot Liljeholmen. Ja det var storslagna planer och inga hinder fanns en sjö ivägen den skulle man bara fylla igen. Nu blev det inte så och jag går mina rundor och funderar över alla skjutsstationer som fanns här på 17 och 1800 talet. I Korkskruven fanns en och en vid Flottsbron. Idag är allt borta bara tallar inga spår finns. Alla samhällen har sin historia mer eller mindre spännande men jag får hålla mig till 1950 talet och återkommer till det i morgon.

Släpper nödbromsen lite?

Allt det vi svenskar var beskyllda för som dåliga beteenden det ska vi göra nu. Nu när vi lärt oss att krama om varandra och kyssa på kinden sitta närma och hålla handen då händer det förskräckliga ett militärt kommando kommer från regeringen om meterlängds lucka som i det militära beordras. Gå för nära blir förhatligt och jag minns befälens kommandon om att här går vi inte ”bögmarscher”. Håll avstånd ja allt närma blev mer förkastligt än någonsin tidigare nu när vi börjat vänja oss bli sydeuropeer då är det förenat med döden att kyssa varandra. Internationaliseringen har gift oss longdistance förr kysste vi grannens dotter idag kysser vi någon på andra sidan jordklotet och det kan ge helvetsproblem. Nu när man vant sig med att krama om de man känner av ren vänskap då faller hela beteendet som en klump beroende på en smitta som förosakats av en blandning av ett virus från en fladdermus och något annat konstigt djur i Kina. Det är tråkigt att inte få krama om människor man gillar och inte sett på ett tag men det är bara att besinna sig. Nu går ju veckorna fort och snart har vi fått antikroppar mot fladdermussjukan från Kina och kan krama om varandra igen. Mitt liv går in på finalen så kanske hinner världen stabilisera sig och vi får kramas igen det känns så bra.

Det är aningen dystert!

När jag var femton år såg jag fram mot den ”nya” mopeden som hägrade ett stort framsteg att kunna köra fem mil utan att trampa. En lyxtillvaro utan like väntade med lätt MC och bil för 500 kronor om några år. Regalskeppet Wasa höjde sig ovan vattenytan och vår ädla historia visade sig. Vad tänker femtonåringen idag vi har Kinasmittan som lägger sig över vår vardag, Detta är något som inte förekommit i modern tid det har bara varit framåtanda och nu blir sjukvården blockerad av äldre som inte kan andas. Det ligger hot i luften dessutom miljöfaror som ligger där som en stor hotbild. Det kan inte vara lätt att vara femton år tjugotjugo vad är framtidsdrömmarna och var finns den nya världen i allt dagens elände. Visst hade vi fyrtiotalister vårt helvete med atombombhotet och Vietnamkriget men nu är fighten mer mot hela universum. Visst är det tufft men alla goda förutsättningar finns där om man lyfter på stenarna. Vi har energi för evenerliga tider genom det som lagrats på klotet från vårt solljus. Vi bor på en fantastisk planet som vi måste vårda ordentligt för kommande generationer. Min generation lägger sig snart att dö och det kommer nya tider med utmaningar och helveten. Det blir en spännande tid för hudra år sedan travade hästar omkring med oss nu fräser bilarna runt knuten och vad är det som fräser runt knuten år 2120. Det ligger utanför mitt fält men jag tror det blir bra om alla kan vara lite förnöjsamma och mycket miljöframtidssträvande. Det vore kul att vara med men så fungerar inte vårt DNA det lägger sig att dö.

Arkiv