Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Så har vi sökt medlemskap i NATO

Som pensionär ska man inte vara så aktiv i framtidsfrågor, de hör ju ungdomen till men NATO stökar till det. Min första fundering är varför Turkiet bromsar vårt medlemskap det gör mig fundersam mot deras syften. De har tidigare också bromsat våra Baltiska grannar och nu blockerar de Finland och Sverige. Är Turkiet lojala mot västvärlden eller är de trojaner utan att vara alltför kunnig om den punkten så kommer funderingarna. Ja vi får väl se hur frågan landar till slut det viktigaste är ju fredsfrågan. Det blir nog USA som dömer av i den här frågan och den tillhör inte oss åldringar. Det har varit intressant att leva i Sverige sedan fyrtiotalet och sett utvecklingen från rundradio till internet och hela den vetenskapliga utvecklingen. Från tjockolja till vindkraft som var en fantasi i serieteckningarna på 1950 talet då enorma torn med vingar försåg oss med el. Nu är tornen verklighet och de producerar rikligt med miljövänlig el. Det blev som det var i serietidningarna om Blixt Gordon 1957. En fantastisk värld vi lever i nu när vi har all kunskap i en liten apparat i fickan, jag måste säga att jag är överväldigad.

Kriget i Europa kyler våren

Det är nästintill obegripligt att Ryssland bedriver ett krig i Ukraina. Ett land som vi knappt la märke till det fanns där någonstans mitt i Europa och var så likt oss andra europeer. Då helt plötsligt efter Sovjetunionens upplösning då anfaller dess relik Ryssland, Ukraina. Ett fruktansvärt förstörelsekrig startar men det Ukrainska folket biter ifrån och är framgångsrika mot den obegåvade Ryska björnen som i strid mer liknar en orkeslös döende gubbe. Vad händer nu i EU jo alla länder inklusive Sverige och Finland går samman i Nato och ett skadeskjutet Ryssland linkar hemåt. Jag kan inte begripa vad slags nytta Ryssland har av Ukraina det är ju ett helt obegripligt krig utan vinning. Det är som om någon sedan 200 år död tsar stigit upp ur sin grav och börjat kriga. Mänskligheten har andra problem vi måste hantera i nutid och jag tyckte att Ryssland var på vär åt rätt håll men dårskapen drabbade dem och vi har inte sett slutet på den pågående tragedin.

Den 7 maj 1697 brinner Slottet Tre Kronor

Det händer mycket på våren Sveriges gamla slott brinner och med det en massa viktiga böcker och skrivelser. Man tycker det är konstigt att dåtidens stenslott kan brinna men det fanns väl massor av bjälklag och takstolar som kunde antändas. Två ur dåtidens brandkår, en chef och en betjänt blev avrättade och en annan fick springa flera gatlopp. Jag kan tycka att det var bra att det gamla kråkslottet brann upp och vi fick dagens moderna slott på plats efter en tid. Vi hade ju blivit lite moderna efter Gustaf den 11 Adolfs död och Axel Oxenstierna satt lite fart på de här utposten i Europa och vi kom i fas med tiden. Det var ju stora händelser när ett stort slott brann i en liten byhåla som Stockholm var då. Det krävdes stora ansträngningar och kapital att bygga ett nytt slott men dåtidens gubbar bet ihop och jobbade upp det nya slottet. Men idag på tjugohundratalet känns det inte så nödvändigt med ett slott och kungar men jag har svårt att se något bättre. En god vän till mig sa så här när jag tvekade att ta en högre tjänst ”den gud ger ett ämbete ger han ock förstånd” och jag antog erbjudandet och då jag inte tror på gudar och religion så tog självkänslan över och det gick bra!

Dödsrunan blir mer intressant för varje år!

Jag läste som ung och medelålders inga dödsrunor, det var för tråkigt och ointressant. Nu på äldre dar är dödsrunor de mer intressanta inslagen i morgontidningen. Visst är det intressant med människor som levt ett liv efter lång utbildning och spännande uppdrag på arbetsmarknaden men de riktiga höjdarskrifterna kan man hitta i redogjörelser från helt vanliga liv där mänsklig värme och kärlek varit ledtråden. Ett vanligt liv efter folkskola kan formuleras fantastiskt och utvecklande. Ett annat liv med universitetsstudier kan framstå som ett stort felsteg, det kanske blev så för att författaren av nekrologen varit okunnig skribent medan den som skrev om folkskolebakgrunden hade en förmåga att beskriva livet som överträffade utbildningen på universitet. Jag kan inte låta bli att tycka att man alltid bör skriva en nekrolog i tidningen och beskriva en vän, arbetskamrat eller livskamrat. Jag vill rekommendera alla unga människor att läsa nekrologer de är viktiga lärdomar för resten av livet. Man kanske skulle skriva sin egen nekrolog men den blir nog inte så exakt formulerad men man kan ha den i byrålådan så arvingarna kan se vad man tyckte om sig själv. Bärjar man närma sig de åttio åren är det inte så många skrivkunniga kvar men ni har ju mina bloggar här sedan 2009.

Utvecklande att se två kvinnliga statsministrar omge en tysk manligt dito

Många tycker inte att jämställdheten inte kommit så långt, det kan nog gälla i familjelivet men i arbetslivet och politiken har det varit stora framsteg. Den på senare tid klara bilden är när Finlands och Sveriges kvinnliga statsministrar framträder gemensamt med den äldre manlige tyske förbundskanslern. Detta i ett supermanligt intresse som ett Natomedlemskap. Detta uppdrag är inte enkelt utan ett mycket strategiskt säkerhetsmässigt svårt val. Det blir en stor utmaning att sälja in ett Natomedlemskap i våra länder det kan vid första anblicken synas enkelt. Men många utmaningar återstår och Ryssland har de senaste månaderna visat sin sämsta sida, fortsätter de så kommer våra statsministrar att gå vinnande ur den här kampen. Det stora är att Sverige fått sin första kvinnliga statsminister och jag tycker hon sköter sig bra och i lugn takt löser de svåra frågorna. Det känns lite udda att diskutera jämställdhet år 2022 den frågan borde ha varit löst för länge sedan men mänskliga relationer har alltid skapat problem och det känns som det rullar framåt ändå.

Nittonhundratalets gissel spökar i vårvärmen

Det man trodde var historia är nu förstanyheter det är som vålnader från hundra år tillbaka gör ny entré. Första galna entrén gör en kommunist fascist som med gamla stridsvagnar skjuter sönder bostäder för hundratusentals arbetare i Ukraina. Man trodde inte att en stat som hade plågat av kommunism skulle orka stå emot en fascist från Ryssland men det gör en stat ledd av en amatörpolitiker och jag tror att folket kommer att knäcka kommunistfascisten från Ryssland. Med enkla vapen bjuder de hårt motstånd och låt oss hoppas att detta är slutet på detta krigselände som trakasserat oss demokrater i många hundra år. Det andra gisslet från nittonhundratalet är miljön och vår brist på miljövänliga drivmedel till våra fordon. Här bryts många krafter och det finns ingen riktig ledstjärna än sol, vind och vatten. Universum bildades av enorma vätgasmoln och där fanns urkraften som vi borde kunna använda miljövänligt. Det går ju att köra bil på vatten eller den vätgas som finns i vatten. Kan vätgasen ha byggt upp vårt universum så kan den transportera oss människor i några miljoner år till. Det gäller att satsa rätt nu och det är Tekniska Högskolor i alla större städer då kan teknologerna bygga ett klimatsmart och miljövänligt samhälle. Vi får se hur det går.

Vi behöver ett starkt folkförsvar

Dagens situation när ett stort rikt land ger sig in i ett utrotningskrig av en befolkning ger oss all anledning att bygga upp ett eget kraftigt folkförsvar med ”killerinstinct”. Vi behöver en kraftfull värnplikt med återkommande utbildningar med en tuffare utbildning där all kraft riktas mot att förgöra en inkräktare och det gamla ”kommisförsvaret” skrotas med knäppta knappar och löjligt putsade skor. Den typen av försvar är en fånigt okunnig lära vi behöver soldater med förakt för en inkräktare och med mod att förgöra denne. Vi behöver inga parader och marcher vi behöver folk som kan anfalla och förgöra en inkräktare till sista man samtidigt som vi behöver folk som återgår till ett socialt liv efter en krigsupplevelse. Det är inget lätt uppdrag att göra den tullipanarosen men ett är klart att min tids ålderdomliga försvar är passe´.

Livet kan mätas med en meterstock

En god vän visade mig på en meterstock när vi var i femtioårsåldern hur många streck det var kvar till 80 cm, dvs 80 år som är en vanlig ålder att uppnå. Det blev lite läskigt då och nu är det nästan ruggigt när man snart har passerat 76 cm. Ett fåtal av oss passerar hundra cm men det stora raset är mellan 75 och 85 år/cm. Nu när man har slutat bygga och renovera då kan man klippa av en cm varje födelsedag och meterstocken ser för ynklig ut det är inte många cm var till hundra. Man får trösta sig med att det har varit ett ganska kul liv och man har också råkat ut för några praktsmällar i bröstet och på käften något oförtjänt tycker man ju själv några håller med och andra tycker det var välförtjänt. Om man bortser från alla smällar och meterstocksångesten så har man haft mycket kul och fint också. Jag kan inte säga att jag gått till dukade bord utan det har varit en spännande kamp där jag tagit risker och prövat möjligheter som jag inte varit riktigt vuxen men ändå klarat av svåra utmaningar och ångest. Det har kostat några förhållanden som gjort ont men det var det värt det blev bara bättre efter varje förlust men det stökar till resten av privatlivet. Det har varit en spännande resa att leva sjuttiofem år på Jorden en underbar planet. Jag hoppas kommande generationer kan vårda denna fantastiska plats för många kommande generationer så de får utmana livet, vinna kärleken och se alla dessa soluppgångar och skymningar det har varit fantastiskt.

Livet är alla dessa möten och vänner!

Nu när man börjar fundera över hur var det egentligen alla dessa dagar. Jo det var alla dessa möten och nya vänner och kollegor som strömmade till. De dök upp och försvann som en avlöning men några limmade fast och blev kvar livsvarigt. Andra de försvann när de inte hade någon nytta av vänskapen längre eller efter en omväxlande natt i sänghalmen som behövdes för att gå vidare, men man har livsvariga vänner som man bitit sig fast med i gemenskapen. Livsvarig vänskap är ädel och svårfångad men nu kan man se den. Det var ingen enkel vardag man vandrade ut i 1946 men den var lärorik och spännande. Det blir inte enklare med åren heller man byter arbetsplats och familj, det går inte längre att hålla samman alla trådar dels blir de så många och några blir smittsamma eller förtvinar. När man passerar 75 år blir man trött också och orkar inte med nattlivet då sjunker man sakta in i sin egen bubbla. Men nu har man tagit sig hit och är ganska nöjd och tar sig sakta framåt med insikt om att man är inte lika duktig som förr. Det går inte längre att totalrenovera kök och badrum, gjuta murar och stå i. Nu betraktar jag hur min falu rödfärg sakta förädlas på furubrädorna och blir vackrare med åren, det får räcka så någon mer byggnation blir det inte. Jag sitter under min stora ek och bara njuter av de sista ljuva åren?

Lyckliga stunder

Skid SM ger fina vibrationer, när man inte längre kan åka skidor och dansa så ger det fina upplevelser att titta på SM och alla härliga ungdomar som kämpar i spåren. Nu är det säsomgens sista timmar som tickar ut den här helgen och ingen vet om man får uppleva en säsong till eller om åldern sätter stopp för den upplevelsen. SVT gör de bästa sändningarna från skidsporten, de är mycket proffsiga och visar bra bilder. Nu snart börjar knoppar brista och bladen vecklas ut på växterna, samtidigt pågår ett krig i Ukraina och vanliga människor far illa och deras egendom och bostad raseras av en superstat som har en enorm landmassa att leva på. Jag känner ingen sympati för en superstat som ger sig på den lilla människans levnadsförhållanden. Det är tragiskt att Ryssland spårat ur totalt efter att ha varit på god väg att bli ett bra land, nu går det åt helvete och människor dör. Jag trodde att Europa fått nog av krig efter Hitler men nu är det på gång igen. Jag hoppas Europa kan samla sig och avlägsna krigsfantasterna från vårt levnadsrum.

Arkiv