Om webbplatsen | Kontakt

Age management!

Age management är tydligen ett av de motsägande budskap som nu virvlar runt i medievärlden. Kompetens skall sättas före ålder och vi skall alla aktivt arbeta för att få äldre medarbetare skjuta upp sin pensionering. Åtgärden ses som ett viktigt konkurrensmedel. Jag tror också att vi inte har råd att pensionera oss i nuvarande åldrar

Ja tanken att behålla äldre i arbetslivet är ju god och dessutom klok. Istället gör marknaden nu allt för att få iväg äldre medarbetare. Värst är nästan de som befinner sig på gränsen dvs. är lite äldre själva med stort inflytande. De tycks inbilla sig att det är opportunt att ha den inställningen. Dessutom slipper de höra sanningar från kunniga kollegor.

Har man en jämn rekrytering löser sig den här frågan av sig själv.  Jag har några gånger försökt att formulera en strategi för hur många procent anställda vi bör ha i olika åldersklasser. Tyvärr har beslutande inte förstått utan återvänt till floskelliknade rekryteringsprogram.

Det var inte länge sedan det var en arbetsgivarpolicy att inte höja lönen de sista fem åren. Här tycker jag det har blivit en förändring de senaste åren. Det är med den här frågan som med jämställdhet och all diskriminering, det måste lagstiftas som det nu gjorts för äldre i arbetslivet och rättspraxis måste bli tuff. Även äldrediskriminering utanför arbetslivet måste bli föremål för en tuff lagstiftning.

Det finns också politiska organisationer som vill ändra på LAS så att det inte längre handlar om sist in först ut. En sådan förändring vore förödande för samhället och skattenivån. Blev alla äldre uppsagda så fick de försörjas genom socialbidrag, vilket belastar skattesystemet. Idag får arbetsgivaren ta den kostnaden. Den som är ung får oftast snabbt ett nytt arbete det får sällan en äldre.

Alkoholinförselns Mecka!

Ministrarna står i kö för att besöka Tullverket i södra Sverige. I dag är det Maria Larsson som besöker Helsingborg för att titta på alkoholinförseln. Jag hoppas hon kommer på eftermiddagen då smugglarna hunnit tillbaka från Puttgarden efter att ha fyllt bilar och släp med alkohol. Numera spelar egentligen tidpunkten inte så stor roll, de kommer dygnet runt.

Att få bukt med den illegala alkoholinförseln är näst intill ett ”mission impossible” med dagens stelbenta registerlagstiftning, resurstilldelning och myndighetsuppdelning. I riksdagsman Kent Härstedts alkoholinförselutredning fanns ett embryo till lösning om man vill välja den repressiva modellen och inte sänka skatterna.

Med en budget på ca: 60 miljoner till en specialstyrka från Tullverket och vissa satsningar på polisen i länen med ytterligare 30 miljoner skulle den här trafiken störas ut rejält. Det skulle inte ens ta mig en dag att komma med ett detaljerat förslag till organisation. Rekrytering och uppbyggnad tar ett halvår. Om politikerna vill och vågar går det att bryta den här trenden.

Demokratiskt underskott?

Apropå Statsministerns personalbesök igår på Öresundsbron så finns det glädjande nog en ambition hos politikerna att vilja besöka arbetsplatser och som i det här fallet enbart träffa personalen. Jag tror att informationsenheterna har silat för mycket information, särskilt i offentlig verksamhet, och det slår tillbaka nu.

Risken finns att vi får ett demokratiskt underskott när all information skall gå via en informatör. Närhelst det är ett inslag som är något negativt mot en verksamhet då dyker för det mesta en informationschef upp. Det blir alltmer sällsynt att se högsta chefen svara på frågor. Undantaget är självklart stämmor och andra publika arrangemang.

Som medborgare och aktieägare vill jag se högsta chefen svara på de stora och svåra frågorna och inte någon vältalig informatör. Sverige har alltid varit för öppenhet och full insyn, särskilt i offentlig sektor. Det finns en risk att detta kringgås tillsammans med meddelarfriheten.

För min del tycker jag att vi nu bygger upp dimridåer med hjälp av kraftfulla informationsstaber där vartenda ord är vägt på guldvåg. Svaren på frågorna tenderar att bli mer politiska och mindre tydliga. Både journalister och vi vanliga medborgare måste i större omfattning kräva att få tala med ansvarig chef.

Tulltjänstemännen får besök av Statsministern

Enligt http://webfinanser.com/nyheter/?id=145139 besöker Statsminister Fredrik Reinfeldt tullpersonalen på Öresundsbron under måndagen. Ett mycket lovvärt initiativ som visar på ett intresse för den stora samhällsuppgift som tulltjänstemännen fullgör där. Med vid besöket är också Hans Wallmark, nummer fem på moderaternas lista till EU-parlamentet.

Det framgår av artikeln i webbfinanser att de skall tala med tulltjänstemännen. Det är ju ett bra val för vem vet mest om brottsbekämpning i operativ tullverksamhet vid inre gräns och där hotbilden är som störst om inte tulltjänstemännen själva. Jag hoppas att besökarna får reda på att sedan broförbindelsen öppnades har tulltjänstemännen beslagtagits 40 ton narkotika.

Vad jag kommer ihåg så har ingen Statsminister under modern tid besökt Tullverket. Hedrande för Tullverket och särskilt för tullpersonalen på Öresundsbron.

Fel strategi!

I Dagens Nyheter kunde man i en stor artikel under söndagen läsa om de sänkningar av pensionen som nu förestår. I en av rubrikerna står det att det jäser i pensionärsleden. Både SPF:s ordförande Karl Erik Olsson och PRO:s ordförande Curt Persson ondgjorde sig i en intervju på Mynttorget över både den kommande pensionssänkningen och skatteorättvisan där pensionärer betalar högre skatt.

Ordföranden i pensionärsorganisationerna har under decennier ondgjort sig och ingenting har hänt. Jag vill hävda att de har fel strategi det går inte att bara ondgöra sig. Någonting mer radikalt måste till.

Eftersom det inte finns avtals- och förhandlingsrätt och politikerna bildar kartell mot pensionärsorganisationerna så finns det bara en sak att göra i en demokrati och det är att pensionärerna enar sig och lägger sina röster där de ger inflytande.

Tyvärr var det bara två pensionärsorganisationer och en ynka banderoll på plats på Mynttorget. Det finns åtminstone tre organisationer till och var fanns de? Här måste leden slutas om det skall bli resultat. Så här dåligt genomslag som pensionärsorganisationerna får i politiken borde ge en extra eftertanke.

Det behövs ett pensionärsparti!

Nu har jag varit på min första kongress i ett pensionärsförbund. Ett mycket intressant och stimulerande möte där alla pensionärsfrågor virvlade förbi. Aktiviteten, kompetensen och ambitionsnivån är hög. Det materiella inflytandet i politiken är dock alldeles för litet.

Nu har fyra partier gjort upp om pensionssänkningar och för organisationerna är det bara att tacka och ta emot. Jag fick tillfälle att se en statistik på utvecklingen från 1989 då en medelpension var 7 500 kr och en medellön 12 300 kr. År 2009 är en medelpension 12 500 och en medellön 27 500. Man behöver inte vara något matematiksnille för att se att klyftan har blivit till en dalgång med tillhörande eroderande flod.

Jag tycker det är dags för ett pensionärsparti eftersom organisationernas inflytande är för litet. Kan feminister, pirater, junilistan, ny demokrati så borde pensionärerna också kunna bilda ett eget parti. Tyvärr är det omgärdat med stora kostnader att bilda ett parti och pensionärerna är ju inte så kapitalstarka.

Det är nu rätt tid för pensionärerna att bilda eget parti och dyker det upp en organisation eller finansiärer så tänker jag ställa upp. Man kan inte tala om sänkningar av pensioner, högre skatter samtidigt som lönerna ökar.

Försvaret kramar ut det sista?

Intressant utredning om försvarsmyndigheterna presenterades under fredagen av Kustbevakningens tidigare generaldirektör. Inom försvaret verkar man nu ha kommit så långt att det inte längre går att hitta rationaliseringsvinster internt. Nu ger man sig på hela strukturer och myndigheter inom försvarets område.

Jag tror att även de civila myndigheterna i statsförvaltningen också kommit till vägs ände när det gäller interna omorganisationer. Skall man nå ytterligare effektivitetsvinster så handlar det om en omstrukturering och sammanslagningar av statliga myndigheter och departement. Min uppfattning är att man bör börja med att se över och slå samman departement, huvudkontor eller motsvarande.

Den operativa delen av myndigheterna bör skonas eftersom de ständigt kommer och måste förändras beroende på den tekniska utvecklingen och omvärlden. Det skulle vara mycket intressant att se reaktionerna om ett större departement las ner. Några uppsägningar tror jag inte skulle bli aktuella. Överbyggnader och staber börjar nu bli besvärande stora.

Uttalande

Under några dagar har jag varit på kongress med Sveriges Pensionärers Riksförbund. Många intressanta frågor diskuterades. Jag vill gärna att uttalandet kommer så många som möjligt till del.

”Världsbanken har undersökt 53 länder och konstaterat att Sverige är det enda land där pensionärer och arbetstagare betalar olika skatt vid lika inkomst.
Pension är inte bidrag utan uppskjuten lön. Ombuden på Sveriges Pensionärers Riksförbunds kongress kräver att skatt ska betalas efter bärkraft, inte beroende på om man är pensionär eller arbetstagare.

Sverige befinner sig i en lågkonjunktur, landsting och kommuner står inför stora uppsägningar av personal. Men i dåliga tider får kommuner inte omdefiniera de äldres behov. Äldreomsorgen får inte bli regulatorn i ekonomin därför att de äldre skriker minst. Detta är diskriminering av äldre.

Ombuden protesterar mot att den nya diskrimineringslagen endast omfattar skydd mot diskriminering i arbetslivet. Sveriges Pensionärers Riksförbund kräver att lagstiftningsarbetet om diskriminering av äldre utanför arbetslivet omedelbart påbörjas och träder i kraft snarast möjligt.”

Det förpliktigar att bli pensionär!

Som relativt nybliven pensionär och medlem i Sveriges Pensionärers Riksförbund och aktiv i Stockholmsavdelningens styrelse så gör jag ständigt nya upptäckter när det gäller pensionärernas villkor i samhället. För två av de grundläggande fundamenten tycker jag situationen är särskilt anmärkningsvärd.

Respekten för äldre i samhället är bedrövligt och det börjar strax efter femtio och sedan accelererar det. Arbetslivet har ju fått sin lagstiftning men för övriga äldre är det laglöst land. Det räcker inte heller med en utvidgad lagstiftning det behövs också en rejäl dos av opinionsbildning för en äldreetik både i de beslutande instanserna och i hela samhället.

En annan märklighet är att pensionärsorganisationerna saknar förhandlings- och avtalsrätt när det gäller villkoren och hur politikerna och arbetsmarknadens parter ensidigt hanterar dessa avtals- och nivåfrågor när man väl gått i pension. Innan pensioneringen tar ju fack och arbetsgivare hand om problematiken.

Härutöver finns en mängd sakfrågor där pensionärsinflytandet är bedrövligt.

Svensk narkotikapolitik i fara!

Jag såg i omvärldsspaningen att det hettat till om de höga hastigheterna vid betalstationen och tullkontrollen på Öresundsbron. Tullkontrollen riskerar att omöjliggöras. Det borde egentligen inte vara något problem att asfaltera några vägbulor eller någon annan teknisk lösning.

Tyvärr har man hamnat i klorna på Öresundsbrokonsortiet som äger vägen och betalstationen. Sverige är nog det enda land i världen som kryper inför den här typen av bolag. Hade det pågått en asfaltering skulle det vara både gupp och serpentinledning av trafiken.

Tullverket har rätt att reglera hastigheten i samband med punktskattekontroller på allmän väg. Där prejudiceras juridiskt samhällsinställningen och det borde vara enkelt för Tullverket och Finansdepartementet att ”köra över” Öresundsbrokonsortiet. Det finns ingen anledning att tulltjänstemännen som gör en fantastisk samhällsinsats på Öresundsbron skall behöva riskera sina liv.

Som samhällsmedborgare vill jag ha en effektiv narkotikabekämpning. På Öresundsbron har mer än 40 ton narkotika beslagtagits sedan år 2000. Det finns ingen annan brottsbekämpande myndighet i Sverige som slår det rekordet. Att bryta den rekordsviten på Öresundsbron genom att omöjliggöra tullkontrollen vore att bete sig samhällsfarligt.