Schweizarna röstade om huruvida nya minareter skall få byggas. De har tydligen några redan. Moskéer verkar de inte ha något emot. Det blev ett nej och det tror jag det blivit i Sverige också. De flesta är rädda för det obekanta och för ”utsocknes”. Den gamle revyskådespelaren gestaltade detta in sketchen ” Vi är som en enda stor familj”. Så har det varit sedan tidens begynnelse i alla byar och sedermera samhällen.

Det blir allvarligt när det hela utvecklas till förföljelse och främlingsfientlighet. Det är oerhört viktigt att vi bevarar vårt sekulära samhälle där alla trosåskådningar får verka och bygga sina tempel utan att för dens skull störa andra sådana. Vårt problem är istället att det är för få i kyrkorna så de får rivas istället och jag tror att minareterna får samma problem på sikt.

Den västerländska kulturen och framför allt, TV underhållning, Internet och den snabba kommunikationen tror jag ingen religion rår på. Kvar blir möjligtvis den pliktskyldigast religiösa traditionen i de olika trossamfunden och några marginella fundamentalistiska sekter som kan bli svåra att ha att göra med.

Dagens tempel ligger i de nya upplevelsecentra, gallerior och småkrogar som finns runt omkring i Sverige. De kommer att fälla både kyrktorn och minareter utan folkomröstningar. Det är viktigt att vi respekterar varandras trosinriktningar och att vi som inte tror på gudar av något slag också blir respekterade.

Dagens blogg skulle vara en längre utläggning för att ge en mer fullständig bild av den komplexa och kanske mer filosofiska frågan med en modernisering av dagens ålderdomliga personnummer. Jag håller mig till mina fem stycken så får vi se om budskapet går fram.

Personnummer har nu funnits i ett femtiotal år och tillkom när hålkortsmaskinerna gjorde entré. Idag är lagrings- och sökmöjligheterna helt annorlunda. Det går även att söka på ansikte. Jag tycker att det vore att gå för långt och tycker att personnumret kan ersättas med en bokstavskombination som även är en domän.

Vill man vara anonym då behåller man domänen för sig själv och i kontakter med myndigheter och vill man vara mer publik då kan domänen utgöra den egna hemsidan. Domänen skulle den enskilde få välja, vid födseln blir det föräldrarna som väljer med bytesmöjlighet vid vuxen ålder. Facebook blev lite annorlunda uppbyggt men det kan vi nog ta. Mitt förslag är att det också blev också en medborgerlig rättighet att ha en egen hemsida.

En av finesserna med att slippa personnumret är att det inte enkelt skulle gå att utläsa ålder. De skulle vara en sekundärfråga och inte som nu den primära signalen. För vissa myndigheter finns självklart möjligheter till åldersbestämning baserat på lagstiftning. Vi är alldeles för åldersfixerade i världen just nu och det skulle möjligtvis kunna tonas ner något om personnumret ersattes med en domäntext. Mitt personnummer blev då "gunnheden.se".

Bara det svenska alfabetet innehåller 28 bokstäver och härutöver finns många olika tecken och symboler som kan användas. Kombinationerna torde räcka till jordens befolkning. Många kommer nog att rygga till över den här tankegången men även personnumret har sin tid i historien. Jag tycker att det har spelat ut sin nuvarande numeriska, opersonliga och otidsenliga sifferkombination. Det är mera person i vokaler och konsonanter än det är i siffror.

För att påminna om konservativa beslutsfattare så vill jag hänvisa till den konservative ordföranden i ett fotbollsförbund på 1800 talet som skulle bjuda in till VM. Den framsynta och innovativa sekreteraren sa ska vi inte använda det nya postverket när vi kallar till VM. Den konservative ordförandes sa då, ”vi gör som vanligt och använder brevduvorna”.

Nu har jag avverkat de tre millennium-filmerna av Stieg Larsson. Tyvärr blev det en miss i bokningen så jag såg ”Luftslottet som sprängdes” före ”Flickan som lekte med elden”. Den första filmen ”Män som hatar kvinnor” var den bästa men de hör ju ihop så egentligen borde filmerna ses i ett svep. Det hade blivit för tufft att tillbringa sju timmar i biografstolen.

Jag rekommenderar alla att se filmerna även de som läst böckerna. Film skall ses på bio och det är en särskild atmosfär med att sitta i en biosalong. Att se en DVD-film hemma är jämförelsevis är som att äta baguette utan att ta brödet ur påsen. Hemma får man aldrig den bild och ljudkvalitén. Numera dominerar lukten av popcorn, när jag började gå på bio var det mest dammlukt med unken intoning. Rasslet från projektorn och biografmaskinisten är borta och nu är det IT som tagit över men den mörka lokalen och den tysta främlingsgemenskapen finns kvar.

Jag tänker inte avslöja något om innehållet men Michael Nyqvist och Noomi Rapace gör mycket goda skådespelarinsatser. Noomi är min favorit med sin lite halvanarkistiska syn på tillvaron i rollen som Lisbeth Salander. Hon lägger ingen ansträngning på att bli populär bland de hon möter utan på ett nästan fanatiskt sätt söker hon sin rättvisa.

Mitt förslag är att ni går och ser filmerna, drick inte för mycket innan för filmerna är långa, toaletten svårnådd och köp med en mindre modell av popcorn och sjunk sedan in i fantasins deckarvärld.

Det pågår ett drev mot de stackars grisarna. Först var det svininfluensan som de fick lida för och nu är det dålig djurhållning. Jag gillar grisar och får jag se ett gäng frigående grisar kan jag inte motstå frestelsen att gå ut på åkern och klappa dom.

När man passerar ett staket och går emot dem så kommer grisarna med en väldig fart och är glada över besöket. Kliar man dem bakom öronen så har man vänner för livet. Julhelgen är en kritisk tidpunkt. Varje sådant besök slutar med att jag inte äter fläsk på en månad. Detsamma händer när jag ser djurplågerireportagen på TV.

Eftersom Länsstyrelserna inte hinner med att granska grisfarmerna så gör köttproducenterna det nu istället. Då blir det som vanligt i myndighetsvärlden ett jäkla liv och revirpinkandet flödar. Det måste väl vara bättre att fler kontrollerar. Gör köttleverantörerna ett dåligt jobb så kommer de att få allmänheten på sig och det vet dom.

Jag minns min barndoms svinstia. Man kan inte säga att det var rent och exemplariskt ströat med halm. Utanför stian blev det fort en leråker och grisar torkar inte fötterna när de går in. Att tro att det skall gå att ha det lika fint som i en trea i Ribbersborg är att ha missförstått problematiken.

En bra idé är att anställa några pensionärer som åker runt och gör frekventa kontroller på grisfarmerna. Med några dagars utbildning så klarar de jobbet galant. De flesta i min ålder har erfarenhet från jordbruk i olika storlek. Jag ser nu fram mot att Länsstyrelserna annonserar ut ett antal grisinspektörstjänster till pensionerade. Det finns så mycket onödigt jordbruksstöd inom EU så omfördela pengar till grisinspektörstjänsterna och fråga inte EU om lov för då har vi en långbänk att hantera.

Nymoralismen och de spirande förmyndartendenserna är illavarslande för framtiden. Nu går hetsjakten på rökare och snusare som inte får nyttja sitt bruk i under arbetstid i kommunal tjänst i vissa kommuner. I sken av argumenten att man vill hjälpa sina medarbetare så förbjuder man nyttjandet av tobak på arbetstid. Under århundraden har både kristna och muslimska profeter under förespegling att de vill hjälpa folk förbjudit både det ena och andra.

Jag ser faktiskt tillbaka på 1960-talet då både den moraliska och politiska frigjordheten var på en högre nivå än idag. Störande var endast några mossiga abortmotståndare som övergångsvis tvingade gravida tjejer att åka till polen om de råkat i olycka. Nu går abortresorna åt motsatt håll och av vad jag förstår igen efter religiöst pånyttvaknande i Polen.

För att återvända till våra egna problem så är det tråkigt att förmyndarfasonerna börjar dyka upp igen. Visst skall man vara rädd om sin hälsa och kropp men tobaksbruk är en upplysningsfråga och inte en paragraffråga. Självklart är det vällovligt att få människor att sluta använda tobak men vi får se upp när ”de bättre vetande” vill förbjuda snusning på arbetstid.

Jag har inte gett mina politiska företrädare i min kommun att ge sig på och förbjuda personalen att röka och snusa. Däremot är jag tacksam om de stöttar med snus- och rökavvänjning. Jag hoppas att det är högt i tak och att meddelarfriheten inte stryps. Meddelarfriheten är ett starkt medborgarintresse som inte får kvävas av kritikrädda chefer.

Under omvärldsspaning kan man hitta en länk till BLT där det framkommer att det finns en fnurra på tråden mellan verksledningen och personalrepresentanterna i tullverket. Det är alltid tråkigt när man inte kan dra åt samma håll. Oftast beror det på bristande information och delaktighet.

Eftersom jag varit på båda sidor känner jag mig som en expert på sådana här frågor. Min erfarenhet att det är bara de som inte har ett välutvecklat ledarskap som kommer i de här konfliktsituationerna. Det blir tråkig stämning, inga bra lösningar och kommunikationen sker via media. Är det värt detta?

Som chef är det guld värt att ha med sig facket och det märks särskilt vid kriser som de i Volvo och SAAB. Varför inte vända på steken också, tänk vilken framgång det kan bli om båda parter vid normaldrift med full kraft drar åt samma håll. De flesta i svenskt arbetsliv är både kloka och framåtsyftande så varför inte dra in hornen och skapa delaktighet och bättre kommunikation. Det är den som äger frågan, oftast arbetsgivaren som också förfogar över lösningen.

Vi i Sverige är unika som i EU-sammanhang har får en likställighet mellan lag och avtal när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det förpliktar att förvalta detta, annars väntar minimilagtiftning och politisk/byråkratisk inblandning i arbetslivet. Arbetslivet är som hemma den ena parten kan inte slipa väggar när den andra parten bestämt sig för att städa.

Titta in på omvärldsspaningen och hitta länkar om bevisprovokation, sänkta pensioner och att tullpersonalen är arga!

Under fliken övrigt hittar du som gillar delikatesser något extra delikat. Andra kan inte tänka sig att äta denna rätt.

I en debattartikel i SvD framför Anna Carlstedt ordförande i IOGT och Jan Karlsen ordförande i Polisförbundet att det borde finnas möjligheter för polisen att komma åt alkohollangarna genom brottsprovaktion. Poliser föreslås kunna provköpa alkohol i syfte att styrka illegal försäljning. Jag tycker det är ett förslag i rätt riktning om det sköts på ett ”hederligt sätt”.  Jag ser det som ett radikalt förslag till det omåttligt konservativa svenska rättsväsendet.

Skall vi kunna behålla se återstående resterna av svensk alkoholpolitik så krävs det nya tag. Innan gränserna öppnades var det svenska tullverket som var en garant för mindre tillgänglighet och prispolitik. När slussarna öppnades efter EU-anslutningen och inte ens de indikativa nivåerna gällde längre då tog langarna över. Nu löser inte den här förslagna lösningen problemen helt men det är ett steg i rätt riktning.

Fortfarande så behövs tipsen till polisen från tullen vid gränsen och jag tror inte att de frekventa stora lass av alkohol som förs in under förespegling att bröllop och födelsedagskalas skall hållas kommer att upphöra men de blir avsevärt färre. De riktigt fula fiskarna får det svårare. Brottsprovokation är ett tvångsmedel som måste hanteras på ett rättssäkert sätt och jag tror inte det kommer att vara några problem med den tradition vi har i Sverige.

Förmodligen kommer de båda debattörerna att ”hamras ner i skorna” med motivering att brottsprovokation är något som vi inte vill ha i svensk lagstiftning med hänvisning till rättstradition. Att världen förändras verkar in bekymra svenska lagstiftare. I de flesta verksamheter finns en utvecklingsavdelning så verkar det inte vara i juridiken av någon anledning. Under fliken omvärldsspaning hittar du mer kring den här frågan.

Det är dags för pensionärsorganisationerna att gå in och kräva att sk. hjärtstartare skall finnas tillgängliga i alla butiker, på alla arbetsplatser, i de bussar vi chartrar och på de resor vi deltar i. Ja på alla upptänkliga platser där levande människor finns. Bojkottar vi de som inte tillhandahåller hjärtstartare ja då får många företag problem.

Hjärtstartarutvecklingen visar också på att vi måste ombilda och i grunden förnya pensionärsorganisationerna och ta ett ansvar från 45 år och uppåt. Ett sådant kitt är t.ex. hjärtsjukdom. Det är inte helt ovanligt att hjärtat krånglar redan i fyrtioårsåldern. Förr var det en mansfråga nu är kvinnorna i samma situation. En liten elektrisk apparat för 10 000 kr som även fungerar i duschen (IP 44) kan rädda många fina år. Med lite utbildning är den mycket enkel att använda.

Tekniken är nu så förfinad så nu måste hjärtstartaren bli spridd till samhällets alla skrymslen. Precis lika viktigt är det att det finns en hjärtstartare som att det finns en förbandslåda. Här finns det stora möjligheter att starta utbildning och samla in pengar så tillgängligheten i ideella organisationer blir tillfredsställande. Det här är inte längre bara en angelägenhet för sjukvården.

Låt oss ha till mål i Sverige att hjärtstartare skall finnas allmänt spridd i samhället senast halvårsskiftet 2011. Jag är säker på att den åtgärden räddar fler liv än vaccination mot svininfluensa.