Om webbplatsen | Kontakt

”No name”, bra för konkurrensen!

Jag är väldigt kritisk till sättet att sälja skrivare till datorer på med mycket höga och nästintill ockerpriser på bläckpatroner. Det är nästan som att sälja en Volvo för femtiotusen kronor och sedan ta hundra kronor litern för bränslet och att biltillverkarna sedan hade monopol på bränsleframställning.

Nu finns det ju ”no name” bläckpatroner eller om det är piratkopior på nätet och det är en lycka för konsumenten. När det är specialpriser då får man fem patroner varav två är färg för mindre än en tredjedel av priset på originalprodukten. Jag kommer aldrig mer att köpa originalpatroner och dessutom kommer bläckpatronerna köpta på nätet snabbt i brevlådan redan efter något dygn. 

För konsumenten som är den viktigaste personen i sammanhanget så måste det finnas konkurrens och vad jag kan se så verkar skrivartillverkarna ha samma bläckpatronkoncept. Det är märkligt att den här formen av kartellsamverkan får förekomma inom EU och jag hoppas att samhället inte någonsin lägger mina skattepengar på att jaga den här typen av produkter.

Grattis till svenska damlandslagets seger i skidstafett!

Det var ett fantastiskt race idag av de svenska tjejerna i skidstafetten i Norge. Det är en upplevelse att se hur de överträffar sig själva. När Charlotte Kalla grillar konkurrenterna i en värstingbacke ja då är till och med Norge chanslösa.

Tomten mer trovärdig än Sorad!

Åter är frågan om gränshandel med alkohol på tapeten. Sorad (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning) säger som vanligt att införseln minskar medan näringen och tullverket säger att den ökar. Jag har tagit upp detta ämne förr och min sanning är den att Sorad hitintills inte har en aning om den illegala införseln. Titta in på omvärldsspaningen och bilda dig en uppfattning om frågan.

Deras mätmetoder är inte i närheten av att få fram en sanning. Vem vill i en undersökning tala om att man köpt illegal alkohol eller smugglat tusentals liter öl och mängder av vin och sprit för försäljning. Så länge jag varit aktiv har man statistiskt försökt ta reda på hur stor den totala brottsligheten är i Sverige. Alla har misslyckats. Att tro att Sorad är något orakel som vet mer än andra i smuggelbranschen är naivt eller politiskt bondfångeri.

Det finns stora pengar att tjäna nästan riskfritt och så länge det är så kommer den illegala handeln att fortgå. Det finns möjligheter att komma tillrätta med den illegala införseln men då skall man hålla Sorad utanför.

Dikten blev presidentmerit!

Igår missade jag att en pensionerad kollega fått sin dikt publicerad i DN. Jag brukar inte missa sådant men även solen... Vid omläsning av tidningen så kan jag konstatera att det var en bra dikt. Det är många tulltjänstemän som under århundradena varit väldigt duktiga inom det området. Några har blivit rikskändisar och det finns många som ”bara” blivit publicerade eller lådliggare.

Haikudikter lär väl bli väldigt populärt framöver eftersom EU:s förste president praktiserar den diktformen. Vi hade också en pensionerad tulldirektör som när han fyllt nittio och framöver varje eftermiddag läste upp en ny egen haikudikt för sin hustru när det var dags för en kopp te. Haiku med högst 17 teckenljud är ju nästan i tiden när man talar om korta Internet budskap.

Orden är som en mänsklig varelse, de kan skapa både vällust och förintelse därför är dikten en bra livskritiker. Kanske behövs det en filosof och haikudiktare för att hålla ihop EU. Med Tony Blair som var min favorit, hade det kanske blivit mindre dikt och för mycket verkstad för att medlemsländerna skulle hänga med.

EU:s nye utrikesminister blev en kvinna och hon verkar efter vad jag hörde henne säga, vara en god arbetare i herrens vingård. Tyst diplomati var hennes budskap, vi får hoppas det inte blir så tyst att inget hörs. Att vara tyst är också ett ord om ej uttalat.

Fredrik Reinfeldt har gjort ett bra jobb med hög trovärdighet under Sveriges ordförandeskap, vi får hoppas att de här nomineringarna och utnämningarna också blir framgångsrika.

Den gula postlådan, en kär gammal vän!

Så blev det ett herrans liv om Postens brevlådor. Det startade med att de inte var placerade så att inkastet blev handikappvänligt och sedan tog man bort ett antal lådor så de kvarvarande blev överfulla och dessutom kunde de vittjas av intresserade läsare.

Nog borde man väl ha känt till dessa frågor efter mer än hundra års erfarenhet. Sannolikt frågade man inte de som kunde verksamheten, kunderna och postiljonerna om de nu heter så. Även Posten har fått en längre distans till ”verkstad” från beslutande både mentalt, förstånds- och avståndsmässigt.

Hela mitt liv har jag levt med en gul låda som satt på en mer eller mindre lodrät stolpe och det är först på senare tid de moderniserat lite grann och postlådorna ser faktiskt riktigt bra ut. Numera när de saknar stolpe och räcker ända ner i backen så är det en låda i tiden. Även villaägarna har skaffat sådana något mindre så de slipper tömma lådan på flera veckor.

För min del är det bara morgontidningen och reklamen som håller spindelnäten borta från postlådan. Nästan allt kommer via Internet och det är ju några mossiga företag kvar som inte använder e-faktura. Det tråkiga med detta är att barnbarn inte kommer att hitta några avslöjande och intressanta gamla brev på vinden. Även intima SMS har då försvunnit ut i cyberrymden.

Jag tittar numera noga på alla brevlådor för snart är de likt telefonstolpar, historia!

Är det bara värdedepårånare som gillar helikoptern i Sverige?

Idag blev det trafikkaos när den ryska ministern skulle transporteras till Arlanda. Många som skulle till dagis eller hem från jobbet blev sittande i köer beroende på poliseskorterna till Arlanda. Det var nästan på samma sätt när det var ett EU-toppmöte. Minst ett femtontal polisbilar fanns totalt utposterade vid påfarterna vad jag såg. Jag är säker på att det var minst det dubbla antalet inblandade.

Det verkar bara vara värdedepårånare, oljeborrare på Nordsjön och presidenten i USA som har upptäckt helikopterns förträfflighet. Svenska säkerhetsansvariga, polisen, och försvaret tycks inte gilla helikoptrar riktigt. Möjligtvis för att åka själva i. De skadade soldaterna i Afghanistan fick ju också vänta två och en halv timme på en helikopter från Nato. Det finns bara ett sämre transportsätt än biltransport och det är hästskjuts.

Ur alla aspekter måste det ju vara bättre att transportera personer som har en stor hotbild eller är svårt skadade med helikopter än att anordna en biltransport. Riskerna är större för attentat och dessutom kör de väldigt fort vid bileskorterna. Jag tycker det ser väldigt säkert ut när presidenten i USA landar på Vita Husets gård med en helikopter.

För mig är det ofattbart att man envisas med föråldrade eskorter från och till Arlanda när det finns helikoptrar. När den inte används för sådana ändamål kan den säkert utföra någon viktig kommersiell uppgift eller så kan den ingå i räddningstjänsten på Ålands hav. Jag är säker på att kustbevakningen, polisen och marinen också kunde samutnyttja helikoptern.

Uselt Maud Olofsson!

Helt plötsligt basuneras det ut i nyheterna att vår riksklenod och alla svenskars egendom Vattenfall skall stå för eventuella skador om ett reaktorhaveri äger rum i Tyskland eftersom ett dotterbolag äger kärnkraftsanläggningar där. Får man bete sig med vår egendom hur som helst. Kanske kan det också bli så att alla skattebetalare får stå för en ev. nota om tillgångarna inte räcker i bolaget.

Att det är en VD och en styrelse som fattar besluten gör inte att ansvarig minister och svenska folkets företrädare kan undgå ansvar för ett inköp av kärnkraftsverk med dessa villkor. Media är mycket snabba att rapportera ”skitsaker” i sammanhanget och kräva politikers avgång. Här är det en pågående risk i minst 1000-miljardesklassen. Toblerone, bjudmiddagar och användandet av svart arbetskraft bleknar i sammanhanget.

Jag är faktiskt tillsammans med övriga svenskar delägare i Vattenfall och då beter sig mina politiska företrädare på det här enligt min syn ansvarslösa sättet. Jag tycker att hela styrelsen för Vattenfall och Maud Olofsson bör ägna sig åt att fundera över om uppdraget ligger inom ert kompetensområde. Det här är riktigt dåligt skött.

Framtiden är nu!

Idag tänker jag spekulera ur ett mer filosofiskt perspektiv och hur livsplaneringen ändrar fokus. Nuet har många gånger preciserats som den närmaste kvarten framåt och bakåt. Det finns andra tolkningar också där nuet är exakt just nu. För min del har den närmaste kvarten utvidgats till en dag framåt och bakåt.

För den som har lämnat karriären är framtiden nu med några brasklappar och självklart måste man personligen tänka framåt, men inte så långt. Det är faktiskt väldigt skönt att leva i ett nu och slippa fundera över karriär och andra mer livslånga engagemang, privat eller yrkesmässigt.

Att framtiden är nu hindrar ju inte att man skall vara med och delta i framtidsdebatten och vara intresserad av samhällets utveckling både lokalt och globalt. Det förpliktigar att vara erfaren och det är en skyldighet att delta i samhällets framtid. Det kan verka motsägelsefullt att framtiden är nu men det är på två plan ett personligt och ett samhälleligt.

Att leva i nuet ger för de flesta en bättre livskvalitet med mindre stress och måsten.

Den svenska webben!

Nu har 100 i topp publicerats när det gäller Sveriges bästa sajter. Du kan hitta dem genom att använda länken på omvärldsspaningen. Polisen blev bästa myndighet och jag har provat deras brottsanmälan som fungerade alldeles utmärkt. Flera av sajterna är sådana som underlättar livet för oss alla. Mer och mer blir vi beroende av Internet och det är smidigt hjälpmedel.

Tyvärr stöter jag då och då på personer som inte har Internet eller e-post. Utvecklingen har gått och går i en rasande fart och de som inte vill vara med kommer snart att drabbas av stora problem. Det blir svårare och dyrare att inte använda Internet när man betalar räkningar och gör bankärenden.

Bokning av tider för olika service- och vårdfunktioner, kommunikation med andra människor genom e-post, videomöten, biljettbeställningar både för resor och kultur, fotohantering, hämta information från de föreningar man är medlem i och även demokratiskt inflytande är några användningsområden som kommer att bli svåra att klara av utan Internet.

Det är nästintill genant att vi inte redan idag kan rösta via nätet. Med E-legitimation borde det vara en enkel match att skapa ett system. Det är en aning mossigt att lägga i en valsedel och slicka på ett kuvert och sedan lägga det hela i en urna 2010. Av nostalgiska skäl och marginella rättssäkerhetsskäl kan det kännas bra men ur effektivitetssynpunkt är det skrämmande dåligt. Jag har också sett att fackförbundet TULL-KUST använder en förenklad elektronisk röstning i vissa frågor som borde vara en förebild för många föreningar.

Det finns också en risk att man kommer att bli väldigt offside om man inte kan kommunicera via nätet. Det är därför viktigt att det skapas ekonomiska möjligheter och intresse för de som idag inte vill vara med på internettåget. Den som inte har Internet hemma om fem år kommer att få uppenbara problem att klara sig.

1,6 & 2,6 miljonersklubben!

1,6 miljonersklubben bildades för att några välkända kvinnor blev förbannade över att vården av kvinnor var baserad på forskning som utgick från män. Det hade visat sig att vi inte är helt lika när det gäller diagnoser för t.ex. en hjärtinfarkt.

Med enbart sina namn fick de stort genomslag i media och i politiken och nu är situationen bättre och forskningen tar hänsyn till olikheter. Inriktningen var kvinnor från 45 år och uppåt och de som bildade organisationen var i den gruppen. Nu utvidgar de sig till 18 åringar och uppåt och blir 2.6 istället för 1,6 miljonersklubben. De har nu ca: 33 000 medlemmar.

Det som ur organisationssynpunkt är särskilt intressant är att de fått ett sådant genomslag och medlemstillströmning till skillnad mot andra föreningar som oftast för en överlevnadskamp. Grunden tror jag är att de har en vällovlig sak att slåss för som är obruten mark som sjukdomar som drabbar alla, rik som fattig. De har också varit framgångsrika i sin kamp, delvis beroende på att de fått forskare på sin sida. Det är bra för karriären att synas här, vilket i slutändan också gynnar kvinnorna.

Politiska partier, pensionärsorganisationerna, facket jobbar oftast med att förvalta samhällsfrågor och fördela välstånd. De riktiga orättvisorna finns på individnivå och är förhållandevis få, jämförelsevis. Utan att kunna allt för mycket om föreningen 1,6 så verkar de jobba mer med verkstad än med byråkratiska möten.

Aktiviteterna är intressanta föreläsningar, resor och hälsofrämjande aktiviteter ser vid första påseendet ut som ett säsongsprogram för en pensionärsorganisation. Varför de senare inte lyckas lika bra kan man fundera över. Jag tror att namnet pensionär, veteran och senior inte klingar lika bra i öronen på den som är sextio och reser jorden runt flera gånger om, kan bugga en hel kväll och åka Vasaloppet.

Det byråkratiska föreningsarbetet är också en hämsko för ”gamla” föreningar. Skattelagstiftningen gör det inte enklare numera. Vi är också inne i en tid där det krävs karismatiska ledare för att lyckas. Gärna lite kändis eller en socialt högbegåvad där det känns bra att vara med i gemenskapen. Tråkiga experter på stadgar och juridiska och ekonomiska spetsfundigheter i verksamhetsberättelsen lockar inga vanliga människor.

Vi organisationsgubbar har en hel del att lära av 1,6 miljonerklubben. Jag tar i alla fall organisationen på alvar. Ett bra tips är att ge din fru ellert dotter ett medlemskap i julklapp.