Om webbplatsen | Kontakt

Trädmördare ett ovanligt omdömeslöst ordval!

Ja just det ”Trädmördare” var rubriken i DN som handlade om de förgiftade träden på Norr Mälarstrand i Stockholm. Samma ordval användes om den berömda eken utanför radiohuset på Gärdet. Jag har fällt massor av träd och många fullvuxna ekar så jag hamnar väl under benämningen massmördare.

Jag äcklas faktiskt av att ett av de starkaste orden vi har om ett brott mot människor och mänskligheten används när träd fälls. Vilken respekt får vi för mänskligt liv när ordet ”mördare” används när någon tar bort ett träd. Rätta benämningen för förgiftningen av träden på Norr Mälarstrand är skadegörelse och fällningen av eken är sanering.

Som tur är betalar jag inte skatt i Stockholms stad och bidrar till inköp av ett pilträd för 900 000 kronor som är en oansvarig politisk handling. Det är lätt att skära breda remmar ur andras läder. Ulla Hamilton slösar här med skattebetalarnas pengar medan åldringarna far illa i Råcksta. Stockholmsmoderaterna börjar bli alltför maktfullkomliga och borde få sitta i opposition ett tag.

Följ också gärna mina kort/korta inlägg på twitter!

Friskvårdens förvärvande!

Det borde finnas ett avdrag i självdeklarationen för ”Friskvårdens förvärvande” enbart för pensionärer. Är det något som är lönsamt för samhället så är det att hålla de äldre stående livet ut. Visst ligger det i första han i det egna intresset att hålla sig i god vigör. De anställda har ju jobbskatteavdragen och varför då inte ett pensionärsavdrag för ”friskvårdens förvärvande”.

Motargumentet blir säkert att du tänker inte på de sjuka äldre, jo det gör jag eftersom det är lika viktigt som sjuk att hålla igång de muskler man kan och då även hjärt- och lungverksamheten. Det finns många argument för att stödja både arbetslinjen och friskvårdslinjen. Så i kommande deklaration är det värt ett försök med ett litet nätt friskvårdsavdrag.

Riv Slussen i Stockholm!

Visst är det en liten nostalgitripp att titta på Slussen och dess smarta trafikledningssystem. Utsikten är magnifik mot saltsjön och något mindre magnifik mot Riddarfjärden där en trist trafikled och järnvägsbro väsentligt stör utsikten. I övrigt och inifrån är slussen en rutten och fuktig ful urinstinkande betongkonstruktion. Slussen är ett helvetiskt blåshål och mycket otrevlig att passera vintertid.

Riv skiten och behåll de fria ytorna men i övrigt har jag inga synpunkter. Blåshålet håller slöddret borta och tyvärr drar den ruttna betongen till sig slöddret och urinlukten. Den nya Slussen kan bara bli bättre och jag kan inte se något nostalgiskt i detta betongvrak fastän jag är uppväxt på Hornsgatan 88. Värden går vidare och måste ständigt förnyas, vi kan inte behålla allt gammalt skit.

Makt är att kunna undandra sig lagföring!

Det är en definition som jag tycker håller längst även om den inte håller i en demokrati. Svenska politiker tycks sakna all makt i världen eftersom de ständigt åker gatlopp i media. I diktaturer och lite halvdana demokratier som t.ex. Italien kan man hålla sig utanför lagföring ganska länge.

I Sverige är det nog media som har den största makten eftersom de flesta politiker viker sig som fällknivar när de får negativa skriverier. Myndigheter tycks mest frukta program som uppdrag granskning där hela ledningen får ”pommerska darran” när Janne Josefsson och hans kompisar knackar på dörren.

Visst blir det fel i politiken och myndighetsutövningen och det är väl inget märkvärdigt med det. Erkänn och gå vidare, märkvärdigare än så är det inte. Alla förstår att det kan bli fel ibland men ingen förstår om man inte rättar felen.

Syndrom ett ord i tiden?

Det vimlar av olika syndrom och Googlar man på ordet så tycks mänskligheten vara indelad i olika syndrom. Förmodligen tillhör vi alla olika syndrom och det känns bra att inte veta vilket syndrom som just jag faller under. Min fundering är om det behövs  en sån här klassificering av människor och att allt måste diagnostiseras.

Min erfarenhet är att alla människor kan bidra till något oavsett vilken syndrom som vi blivit inplacerade i. Vad jag vet så finns det ingen ”Gunnhedens syndrom” men det är väl för enkelt att diagnostisera sig själv. För det första måste man hitta en förkortning som ingen förstår så det får väl bli ”guhe”. Sen är det själva syndromen och här gäller det att hitta en brist eller varför inte möjlighet.

En ingång i ”guhe” kan vara att göra allt själv och inte se några begränsningar till sin förmåga, kunna allt, inte ge sig och tala mycket högt. Det blev kanske för mycket eftersom en syndrom är en enstaka egenskap som oftast slår ut eller inkluderar en människa i eller från gemenskapen. Det är skillnad på ”Stockholmssyndromet” och ”Aspergers Syndrom”.

 Syndrom är i alla fall ett spännande ord som skapar förväntningar och dramatik.

Hur skall Socialdemokraterna kunna vända den nedgående trenden!

Det är inte många organisationer som överlever sin hundraårsdag utan att göra en total förnyelse. I Sverige kan bara socialdemokraterna regera var det någon som sa. Det är helt rätt eftersom moderaterna tog det bästa ur socialdemokratin och gjorde en anpassning till 2000-talet. Socialdemokratin blev något annatt.

Tyvärr har socialdemokratin inte orkat förnya sig och attraherar inte längre de arbetande grupperna och de miljöintresserade. Kvar blir de fattigaste och bidragstagarna. Inget parti vinner ett val som grundar sig på dessa gruppers frågor. Ingen normalsvensk tycker att det är häftigt att betala skatt. Det är en marginell grupp som tycker det.

Glöm det här med socialism det är 1800-talsfrågor och hör inte hemma i ett modernt samhälle. Moderaterna har ”snott” grundkittet” och socialdemokraterna har självmant vandrat in som försvarare av enbart marginella grupper. Ta tag i ungdomarnas situation och skapa en riktig arbetslinje. Var rädd om de vanliga ”knegarna” och beskatta inte ihjäl dom. Vi behöver en stark opposition i det här landet oavsett från vilket politiskt håll den kommer.

Skall vi ha tiggare i det här landet?

Jag åker inte tunnelbana så ofta men varje gång så kommer det tiggare. Ibland är det falskspelande dragspelare och mest utlänningar men nu är det mer av nedgångna svenskar. Idag var det kvinnor och åtminstone hade den ena ett mycket härjat yttre, sannolikt både narkoman och f.d. prostituerad som sannolikt varit riktigt vacker tidigare.

Ibland ångrar jag mig att jag inte bidragit med någon tia men det finns de som spelar tiggare och förstör för de riktigt behövande. Det är hög tid att få bort tiggarna och vårt samhälle har råd att ta hand om de som kommit snett här i samhället. Som svensk skäms jag över tiggarna i tunnelbanan. De som fejkar sin fattigdom skall avlägsnas och de verkligen behövande måste hjälpas.

Visst finns det de som är psykiskt sjuka och vill leva den här sortens liv men de måste hjälpas. I New York såg jag en man som åt ur soporna utanför en restaurang. En välklädd man med familj gav mannen en 20 dollarsedel men han fortsatte att äta ur soporna och det var sannolikt ett psykfall. Låt oss inte hamna i den situationen.

Det är hög tid att sociala myndigheter tar tag i tiggeriet och regeringen gör något. Det behövs ett förbud mot tiggeriet och ett system för att ta hand om de som verkligen har det svårt. De andra mår bra av ett fängelsestraff  med fritt husrum och gratislunch. Jag tror att vi som sitter i tunnelbanevagnen skall ställa en fråga till tiggaren och be den berätta sin livshistoria och sedan värdera den, sen är det dags att ta upp börsen.

Klädinsamlingar sannolikt ett meningslöst bidrag!

Det är fullkomligt meningslöst att skänka kläder i stora klädesinsamlingar till hjälporganisationer, det mesta blir lump till stora kostnader som i vissa fall överskrider intäkterna. De små klädesinsamlarna är mer framgångsrika när de själva hanterar hela kedjan från givare till mottagare.

Tro inte att nån vill ha dina avlagda kläder från Dressman, HM eller någon annan gör någon annan nytta än som lump. Möjligtvis kan kvalitetskläder säljas på seccond hand och det är inte troligt att kläderna hamnar hos de fattiga. Om de inte blir lump så blir de sålda på någon marknad någonstans i världen. Det vore intressant om någon undersökande journalist kunde undersöka den här marknaden.

Soppensionsavdrag för pensionärer?

Visst är det bra med återvinning men det måste kunna ske på ett smidigt sätt. Idag måste sopföretagen tjäna stora pengar på att vi släpar tonvis med metaller och annat till återvinningsstationerna. Nu blir det tvång på att sortera matavfallet också och jag frågar mig varför. Det måste gå lika bra att bränna eländet och få energi den vägen.

Nu vill man ha mer biogas och då finns det pengar att tjäna på detta och vips skall vi börja sortera ut matavfallet så att sopföretaget kan tjäna ännu mer pengar. De tar dessutom ut en extra avgift för en ny jättesoptunna. Jag har min kompost och tillsammans med alla katter så hålls råttorna och kråkorna borta.

Nu blir det ju kallare så då tar det lite längre tid att bli av med krabbskalen i komposten. Kanske hade det varit bättre att bränna eländet. Nu blir det ju inte så mycket avfall hos pensionärerna vi äter nästan upp benen i steken och skalen på apelsinerna av ekonomiska skäl. Vi pensionärer borde därför ha en lägre sopavgift eller ett soppensionsavdrag i deklarationen.

Går det att be fosterhems- och barnhemsbarnen om ursäkt?

Idag genomförs någon slags ”be om ursäkt ceremoni” för händelser som är upp till 60 år gamla. Har verkligen dagens samhälle legitimitet att be om ursäkt för något som hände för så länge sedan. De som hade makten då är till stor del döda och begravda och jag känner mig inte som en del av dagens samhälle som har någon skuld till detta.

Hur kunde detta hända med vår största socialingenjör, Alva Myrdal i maktens närhet. Det går inte att döma i ”brott” som är så gamla och det gör vi inte heller när det gäller andra allvarliga brott. För min del tycker jag att den här ceremonin kommer minst 30 år för sent. Det blir extra intressant att en borgerlig regering ber om ursäkt för övergrepp som skett under en socialdemokratisk regering. Hedrande av Reinfeldt att inte utnyttja detta politiskt.

Min enda kontakt med socialtjänsten var i början av 1970-talet då jag skulle erkänna ett faderskap. Det hela var mera en teknisk ceremoni trodde jag. Istället möttes jag av riktiga socialhäxor som behandlade mig som en brottsling. Efter den händelsen tvekade jag inte att omedelbart bege mig till altaret för giftermål.

Sedan dess har jag inte haft anledning att besöka socialen och jag skall göra allt för att slippa dessa människor nu vid livets höst. Förhoppningsvis har de intagit en mer mänsklig gestalt. Tänk att bli underställd sådana ”kärringar” i livets slutskede.