Om webbplatsen | Kontakt

Den förbjudna staden!

Förr låg den förbjudna staden i Peking  nu börjar även stora delar av Stockholm bli ett sådant kejsarnäste. Ingen människa med normala inkomster har numera  möjlighet att bo i ”den förbjudna staden”. Det räcker inte med villavinster utan det krävs ytterligare kapital och staden är också omgärdad med  tullmurar och tekniska hinder som dubbdäcksförbud.

Det finns fortfarande några ”kulisar kvar i den förbjudna staden” men etablissemanget de blå och röda kejsarna gör sitt yttersta för att bli av med dem. Nu senast är det kejsarvänstern som vill förbjuda dubbdäck i hela ”den förbjudna staden” de var tidigare kända som ”rödvinsvänstern” oftast en rik grupp som tyckte det var ”hippt” att liknas vid en kulis.

Det finns bara en lösning på den förbjudna staden och det är att det inte blir attraktivt att bo där. Så var det i slutet av 1950-talet då jag lämnade det då för alla tillåtna området. Vi har en nu ohållbar situation när nästan 40 000 människor årligen netto tillkommer på ett begränsat område. Sverige är glest befolkat och vi behöver egentligen inte den ”förbjudna staden” längre.

Jag tror inte på svensk barnfattigdom!

Däremot lever många pensionärer i ekonomisk misär. Barnfamiljer har ett bra socialt stöd som talar emot det drev som driver upp frågan om barnfattigdom. När jag växte upp fick jag en skinnjacka vart tredje år, begagnade skridskor och en begagnad cykel inköptes för 90 kr när jag var nio år. Det var inte de materiella tingen som gjorde mig glad utan det var när familjen var samlad och i kompisarnas sällskap.

Det är på gränsen till trams att höra dagens debatt som mer handlar om föräldrarnas längtan efter materiellt överflöd än barnens väl och ve. Hade vår familj fått det stöd som dagens barnfamiljer får då hade jag haft en ny cykel och nya skridskor. Det har snarare sporrat mig att ha en materiellt fattig barndom. Det kunde ju bara bli bättre.

En fattig bra förälder är bättre för livet än en rik slashas.

Alla generationer tror att de är bättre än sina föregångare!

När jag genom Svt ser tillbaka på 2012 års olympiad och August Strindberg för hundra år sedan så kan man tveklöst säga att allt upprepar sig. Generation efter generation lägger sin erfanhetsmatta på nästa och nästa och så går det vidare och snart läggs nästa matta. Mindre variationer i mönstret men nästan allt går igen.

Mödrarna analyserar sina barn i detalj med den skillnaden att fäderna är något mer deltagande. Vi latar oss mer när vi arbetar och svettas bara på gymmet. Folk talar sanning och ljuger i samma utsträckning som då om inte värre. Kärlek kommer och går likadant är det med hatet. Enda skillnaden är att vi är lite renare, har IT och bilar men människans själ är definitivt lika svart eller vit som den var 2012.

Bistånd i 70 år!

Bra att regeringen ser över hur vi ger bistånd och att det blir ordentlig uppföljning på hur pengarna används och fokus blir på resultat. Vi har lämnat bistånd i ett halvsekel och några förbättringar kan inte ses i många biståndsländer. Jag tror att en hel del av pengarna hamnar i orätta händer.

Korruptionen hos presidenter och offentliga tjänstemän har gjort att de levt gott på svenska skattepengar och de som verkligen behöver ett bättre liv har svultit. Att få ett helt vattentätt biståndssystem är nog omöjligt men något måste göras och borde ha gjorts för länge sedan.

Tyskland Europas Kina!

Det är bara att gratulera de duktiga tyskarna de pumpar på i sin industri med framgång efter framgång. Bilindustrin kan liknas med Korea och Volkswagen har den ena framgången efter den andra. Bubblan som var efterkrigstidens stora succé lever än idag och kallades när jag var ung för ”hitlerkälke” eftersom det var i hans dynasti bilen skapades på 1930 talet.

Sen kom Golf som än idag är en succé, Passaten är en annan framgång. Allt detta innebär att de även äger vårt flaggskepp Scania lastvagnar. Våra svenska styrelseordföranden är nollor i jämförelse med de tyska. En eloge till Scanias VD Östling som kämpat ensam för svenskheten i Scania. Detta var några ord om bilindustrin sedan finns all annan industriverksamhet.

I Europa är det bara Tyskland som kan ge den stabilitet som behövs, länderna kring Medelhavet är mer att betrakta som kvarnstenar, England är som en gammal gaggig förvirrad adelsman som man lämnar utan avseende. Frankrike är ganska ointressant babblare, däremot är Österrike, Holland och Norden, lilla Tyskland och en inte oväsentlig partner även om vi har mediokra företagsledare och investerare.

Kalhyggen!

Föryngringsyta är också ett ord för kalhygge och visst ser det bedrövligt ut efter det att en skogsskördare gått fram. Men jag kan inte se några miljöproblem i detta det var ju bara några tusen år sedan det inte fanns ett enda träd i Skandinavien och vad är ett normaltillstånd. I mina ögon är ett normaltillstånd en förändring. Allt skall ständigt förändras det är normaltillstånd. Att bevara är inte ett normaltillstånd utan snarare en museiaktivitet.

Våra svenska träd skall givetvis avverkas sådär vart 80 år och nya planteras. Det är väl inte märkvärdigare än att slåttermaskinen tar bort vartenda strå på en åker. Att bara ha urskogar blir ingen glad över utan det drar oss bara ned i fattigdom. Det är dessutom enklare att se de ståtliga älgarna på ett kalhygge än inne i urskogen.

Han vred utan tvekan blixtsnabbt nacken av papegojan!

Jag hade fått förtroendet att inklarera ett stort tankfartyg fullt med råolja för raffinering i Nynäshamn 1969. En sådan viktig tullförrättning äger rum hos befälhavaren och många viktiga handlingar måste undertecknas och godkännas. Lasten måste överlåtas genom en s.k. protest från befälhavaren till mottagaren Nynäs Petroleum och miljonavgifterna för oljan måste genom tullens försorg tillförsäkras statskassan.

Samtidigt kom en representant för besättningen in till kaptenen och förklarade för mig att de skulle mönstra av och resa hem via Arlanda och hade en talande papegoja som de ville ha med sig. Papegojan talade perfekt engelska med mig och var ståtlig. Jag som ung byråkrat förklarade alla problem med tullbevakad transport till Arlanda och veterinärbesiktning med alla kostnader därtill. Jag hade trots min ungdom givetvis en mer pragmatisk lösning i bakhuvudet som jag övervägde under vånda. Tullmästaren Ström i Nynäshamn med bakgrund i skeppsgossekåren var en hårding som följde alla regler måste i så fall undanhållas detta kloka beslut.

Innan jag hann tänka och tala färdigt förlorade papegojan genom ett snabbt handgrepp av ägaren sitt huvud och var stendöd. Här borde jag ha lagt upp min argumentation på ett bättre sätt insåg den då 20 årige tulltjänstemannen omedelbart. En talade ståtlig nästan halvmeterlång papegoja förlorade livet och en sjöman sin vän. Tulltjänstemannen blev olycklig av en dålig kommunikation, formellt var det korrekt. En taxiresa direkt till Arlanda utan veterinär och byråkrati var lösningen, inte  formellt korrekt men klokt och mänskligt.

Det är härligt att vara pensionär man kan vara lite av anarkist och ”so what”, fantastiskt efter alla år av korrekthet och hänsyn. Tänk om jag fick göra om hanteringen av papegojan.

Man mår mer och mer illa av EU!

Den ena rapporten efter den andra basunerar ut problemen i Grekland och det går inte att lyssna på nyheterna längre. Det är bara elände kring EU och dess valuta och det mesta som kretsar däromkring. Varför skall vi vara med i en sådan förening som inte delar ut något positivt. Svenska folket var klokare än våra politiker och röstade nej till EMU. Var det omröstning nu skulle jag tveklöst rösta för att vi lämnade denna jämmerorganisation.

EU politikerna tillhör ju inte de främsta innovatörerna i sina respektive hemländer utan är väl snarare förvisade till parlamentet i Bryssel. Tjänstemännen som finns i EU är bara där av ett enda skäl och det är att de betalar förbaskat bra. Byråkratin knäcker den mest ambitiöse. Det räcker med EG och en tullunion att ha ett större samarbete fungerar inte. Jag har fått nog av EU.

Spektakel behövs!

Jag måste medge att det är roligt med lite glans över tillvaron och ett kungligt dop ger  vardagen lite extra och varför inte en tisdag. Visst är det här med kungar och prinsessor en smula mossigt på övergångsstat men än så hänger det med några år till. Det är intressant och trevligt att se det vackra folket samlat och särskilt ett barn som träder in i livet oavsett det blir en regent eller en vanlig arbetare i samhället.

Nu när Estelle är döpt så kommer det att bli kvinnor på tronen i många år efter Carl-Gustaf men han biter nog sig fast i minst 25 år till. Att ersätta kungen med en president tror jag inte på då blir det bara en ny slags ”furste”. Då får nog statsministern ha den rollen. Även statsledningen behöver en ”platt organisation”.

Den ”Gud ger ett ämbete ger han också förstånd” därför kommer Estelle att klara av sitt framtida uppdrag oavsett vad det blir. Lycka till Estelle det kommer att gå bra.

Lek med läkemedel!

De transnationella läkemedelsbolagen, socialstyrelsen och även Apoteken leker med läkemedel och därmed vår hälsa. Inget företag är heller beredda att satsa stort på ett nytt ”penicillin” som är livsviktigt för mänskligheten. Endast en stat har uthålliga resurser för en sådan satsning när läkemedelsföretagen mest ägnar sig åt kvartalsekonomi. Cancermedicin verkar inte heller vara ett tillräckligt lönsamt forskningsprojekt.

Nästa lek med läkemedel är att man inte får det läkemedel man fått på receptet utan erbjuds en billigare likvärd variant. För det första kan man lita på att det är likvärdigt och sedan är det inte så lätt att hålla reda på alla sorter man skall inta. En gammal person som kanske har sju olika sorter och dessutom får olika preparat varje gång jag har svårt att hålla reda på fem sorter. Den här leken står regeringen och socialstyrelsen för.

Sedan har vi leken med Apoteken i storstäderna där de växer upp som svampar och butikerna ser nästan ödsliga ut där de ligger vägg i vägg i gallerian. I glesbygden blir det istället glesare och längre till apoteket för varje dag.  Vi hade tidigare en ganska sund fördelning av apotek, nu är det som ett skämt.