Om webbplatsen | Kontakt

Piratkopian och statens dubbelmoral!

När man skall ta ut sin ordination på apoteket så förväntar man sig att få det läkemedel som läkaren skrivit ut. Så är det inte utan man får istället en ”piratkopia” som sägs ha samma egenskaper som originalet. Tydligen har det så kallade patentet gått ut och då kan vem som helst tillverka något liknande. Vad säger att det är exakt lika och något skäl till den lägre kostnaden borde det ju finnas. Det borde vara bättre att ägna kraft åt en produkt istället för ett varumärke.

Jag vill ha den medicin min läkare skriver ut och inte något annat skit som någon på läkemedelsverket eller apoteket fått för sig är samma produkt. Är de verksamma och  icke verksamma ingredienserna lika, tillverkningen miljöcertifierad eller häller man ut restprodukterna i någon flod i ett U-land? Något är fel någonstans, patenttillverkaren har ju fått igen sina investeringskostnader och har produktionen igång till ett lågt pris. Ändå kan ”piraterna” krypa under det priset och då luktar det.


Flera myndigheter i Sverige ägnar en hel del kraft åt att identifiera och stoppa piratkopior och vi har en lagstiftning för att komma åt piratkopiering. Samtidigt ägnar sig apoteken åt att sprida ”piratkopior” med statens stora gillande. För min del skäms jag inte längre när jag köper en piratkopia, kan svenska staten fuska så kan jag!

Forskning och fest!

Att ha välutbildade människor och tillgång till ren och billig energi är livsavgörande för ett lands framtid. Forskning är ett av de viktigaste elementen ibland välutbildade och kreativa människor. Jag blir dock både förvånad och förbannad när pengarna inte går till forskning utan till en brakfest och fjanterier i Blå hallen i Stockholms Stadshus. Denna kostnad finns det inget försvar för utan det handlar om dåligt omdöme och inkompetens hos ledningen.

Hur skall sådan inkompetens kunna skapa forskning och framgång för Sverige. Det är inte konstigt att det går åt skogen med forskningen. Nu kommer dessa ledaramatörer att få sparken för sitt dåliga omdöme att skapa en fest när de egentligen borde ha fått sparken för sin inkompetenta ledning av svensk forskning.

När kommer drevet mot de som inte kan leda och skapa framgång, jag ser fram mot detta. Nu faller ledare bara på lägenhetsaffärer, besök på horhus eller någon snikenhet. Finns det ingen journalist som orkar med att kritisera dåligt ledarskap och produktivitet, det är lite för enkelt att fälla någon för lägenhetsaffärer o.dyl. Även om den bevakningen också behövs. Under mina år har jag sett massor av inkompetenta ledare i staten men de har kommit undan eftersom de bara varit inkompetenta och hållit sig borta från mörka lokaler.

Bjudlunch i statlig verksamhet!

På den gamla goda tiden så tog det mig 20 års tjänstgöring innan jag fick en bjudlunch av tullverket. Det var i samband med att vi anställde 20 nya medarbetare och det ansågs passligt att välkomna dem med en enkel lunch. När vi firade 350 års jubileum under Björn Erikssons ledarskap fick vi betala en stor del av middagen själva. Jag tror att tullverket fortfarande är återhållsamt även om det nu säkert är vanligare med att pigga upp personalen. Jag hoppas verkligen inte att dagens debatt om bjudningarna i de nya statliga ”luftmyndigheterna” påverkar ett välförtjänt julbord eller sommarbuffé till den vanliga personalen. Chefer äter sig feta ändå.

Så länge den offentliga verksamheten var ”fixerad” vid den operativa verksamheten så förekom inte konsultbranschens skojarmetoder i offentlig tjänst. Överbyggnaden i de statliga myndigheterna har svällt oroväckande och det är också en bidragande orsak till dåligt omdöme. När fokus var operativ verksamhet utan stora överbyggnader då förekom inte representationsslöseri och ”vem fan kommer på att fira ett 15 årsjubileum”, det är ju löjligt. Möjligtvis 30-50-75 osv. är lämpliga årtal för celebrering.

Rättshaveristerna!

Vi har alla mött dem på arbetsplatser, i föreningslivet och bekantskapskretsen. På insändarsidor glimtar de förbi ibland de som verkligen blivit utsatta för någon oförrätt. Jag har alltid funderat över vad det är som driver människor att bli så bittra och hämndlystna. Vi har väl alla blivit utsatta för någon oförrätt åtminstone sett med egna partiska ögon och det går för min del in i det ena örat och ut i det andra.

Rättshaveristerna är oftast mycket ensamma människor som har få referenspunkter i livet och till större frågor än det egna egot. Deras rättvisepatos är överdrivet och i det närmaste maniskt. Sannolikt mår de mycket illa och skadar mest sig själva i sin iver att skada någon eller något som de ogillar. Det är i alla fall tråkigt att se dessa bittra människor.

Det finns ju också en i många fall hårfin gräns mellan kritik och rättshaveri. Kritik är för det mesta bra och för verksamheten framåt medan rättshaveristen snarare bidrar till att ett problem inte rättas till eftersom ingen bryr sig om en gnällare som ständigt vill hämnas. Det gäller att hålla leendet vid liv och ge fan i småsaker och bagatellartade oförrätter då slipper man epitet ”rättshaverist”.

Militären måste in i terroristbekämpningen!

Vi har ett tråkigt minne av Ådalen när militären sköt ihjäl fredliga demonstranter. Den tråkiga händelsen har inget med dagens militär att göra. Svensk militär är egentligen poliser när de på ett föredömligt sätt fullgör sin tjänst i utlandet under mycket svåra omständigheter. Man kan tycka vad man vill om dessa internationella uppdrag men så är det.

Svensk polis och andra behöriga myndigheter är mycket rädda för att ta hjälp av militär av någon anledning och för det mesta av revirskäl. Vi vill ha mjuka myndigheter i det här landet och det stämmer illa med med terrorism som är grymheten själv. Man kan se att terrordåden i Oslo hade behövt militär hjälp, det är något helt annat att ta hand om en terrorist än en svartsjuk pistolman.

Militären har eller skall ha en ”killerinstinkt” och det måste en terroristbekämpare ha.   Jag tycker inte militären skall ha befälsrätt som de hade i Ådalen utan det skall civila behöriga myndigheter ha. Befinner jag mig i närheten av terrorister så vill jag ha hjälp av tungt beväpnade och inte en polisbil med två snälla poliser. Jag hoppas svenska myndigheter tar lärdom av händelserna i Oslo, jag vill inte bli skjuten medan en myndighet kallar in semesterlediga.

OS skymmer sådant som man annars blir förbannad över!

Skönt att slippa läsa om stolligheter från EU-kommissionen och minoriteternas ständiga klagan om sin religion eller sexuell läggning och allt vad det nu är. Under två veckor har fixeringen varit på de bästa idrottsmännen och inte på någon missnöjd minoritetsgrupp. Inte för att vi skall tysta minoriteterna men de tar normalt alldeles för stor plats. De är inte så många och deras problem måste i någon mån stå i proportion till deras problem i samhället.

De flesta av oss är inte religiösa eller är i en eller vad det nu kan vara för minoritet. Det kan bli för mycket av den i och för sig viktiga bevakningen från media när de inte har något annat att rapportera om. För mycket och för lite skymmer det mesta. Det har i varje fall varit kul att följa ytterligare ett OS under min livstid. Bra arrangemang av engelsmännen men varför måste invigning och avslutning börja så sent på dygnet.

Inflation eller låg ränta!

Min generation hade förmånen att lånen eroderades ner av en stor inflation vilket kanske inte var den bästa samhällslösningen men för den enskilde låntagaren var det bra. Nuvarande generation har stora förmåner av en extremt låg ränta som när jag var i aktiv ålder aldrig understeg 10 % utan snarare låg på 12 %. Nu är låneräntan kanske på 3 %.

Jag tror att det går på ett ut om man jämför generationerna. Pensionärerna är ju med och betalar lånen för nutidens låntagare eftersom de knappt får någon ränta på sina besparingar. Nu finns det ytterligare en vinnare och det är bankerna som tjänar stora pengar på mellanskillnaden mellan in och utlåningsränta. Pensionärerna borde gå ihop och kontakta nischbankerna för att få en bättre ränta på sina surt förvärvade sparpengar till ålderdomen. Idag får de alldeles för låg ränta.

Pensionärerna kostar inte så mycket för staten!

Normalt beräknas ju alla kostnader för staten inklusive skatt vilket normalt är en ganska vettig beräkningsgrund. När det gäller utgifterna för pension borde kostnaden vara beräknad exklusive skatt eftersom nettoutgiften är det pensionären får i handen. Har pensionären andra pensioner så är det ren vinst för staten med den skatt pensionären betalar på detta belopp.

Jag tycker att den statliga grundpensionen borde beräknas på det pensionären får netto i handen då blir det mer rätt. Kanske kan beräkningen benämnas socialpolitisk beräkning av pension. Grundpensionen är ju numera så låg att knappast någon kan leva på den, åtminstone om man fortfarande är stående.

Äktenskap ett tveksamt institut!

När man ser statistiken över antalet skilsmässor och det antal år de förälskade håller ihop så måste nog nuvarande funktion äktenskap vara passé. I tidningen ser vi påkostade brudar och brudgum med stora leenden och det är ju fint. När vardagen kommer så går det åt helsike. När barnen kommer och passionen avtagit och ögonen glider åt andra håll och gräset på grannens gräsmatta verkar grönare ja då är det början till slutet. Slutet kommer och i storstäderna går det fortare än på småorter.

Det skulle vara intressant att väga in antalet samboende i statistiken och få en skilsmässostatistik mer i tiden. Det är ett konststycke att vara ihop ett helt liv och är det möjligt för en människa att hålla sig till en partner under hela livet. Jag tror att få klarar det. Skall ett äktenskap hålla måste man nog låta bli att se partnerns snedsteg och vara väldigt tolerant och resonerande om vardagens utmaningar. Det är ett fåtal människor som klarar alla blindskär. Jag tror att det behövs något annat än dagen plastbröllopp med billig skumpa och kulisser.

Många tycker nog att jag är väl cynisk men det verkar som om ett bröllop är det säkraste sättet att få ett förhållande att gå åt helvete.

Nog är den nya tekniken fantastisk!

Lite skrämmande att man kan flyga med ”Maps” över både Rådjursstigen i Bergshamra eller Rue de la Fromagerie i Vercia några hundra meter över taken. Trevligt att kunna upprepa sina resor nästan som en ballongflygare och se de platser man varit på eller hört talas om. Jag gillar den nya tekniken och vilken tillgång facebook är när man har vänner på 200 mils avstånd,

Vår resa med folkdanslaget till Frankrike kan dokumenteras med alla bilder på vår egen facebooksida så alla deltagare i både Frankrike och Sverige samtidigt kan se bilderna. Facebook har många belackare men det hade ångloken också så vi som gillar den nya tekniken ”har rätt för tidigt” och andra ”fel för sent”.