Om webbplatsen | Kontakt

S sviker sina väljare när de förhalar förbifart Stockholm.

Förbifart Stockholm är en av de viktigaste projekten i landet. Man kan inte hidra transporter norrut med en jättepropp med trafik mitt i Stockholm och dela staden i två delar när det gäller varuflödet. Essingeleden är ett verkligt gränshinder i ordets rätta bemärkelse. I Stockholm lever vi i ett nord och syd med en form av ”Berlinmur” rätt igenom staden.

Nu lär det vara en förskjutning på sju månader vilket är nog så allvarligt och (S)vikaren har en chans att rehabilitera sig. Men ska det fortsätta så här när S regerar ihop med det pensionärsfienligaste partiet MP, ja då håller de på att gräva sin egen grav. Trist att alla de etablerade partierna numera tillsammans kan betraktas som svikare. Förra gången det begav sig var när M införde trängselskatten över huvudet på sina väljare, nu är S på samma svekspår.

Den gud ger ett ämbete ger han också förstånd!

Vi får hoppas att denna tes även gäller för magister Fridolin. Det är ingen bra start för en gammal fackföringsman som Löfven att släppa in en person som börjar driva ministerstyre med lönepolitiken. Magister Fridolin skall nu från sitt departement börja med att lönesätta lärarna.

Är nästa steg att socialministern efter förtjänst skall lönesätta undersköterskorna som tar om de äldre. Det är ju tydligen lönemässigt inte lika fint att byta blöjor på en gammal person som det är att göra det på dagis. Att ge sig in i lönepolitiken från kanslihuset kommer inte att sluta på ett bra sätt. Lärarförbundet jublar men kommer att sätta detta jubel i halsen.

Jag lärde mig av en besvärlig personalchef att ”fådd lön är glömd lön”. Jag gillade inte uttrycket då men nu ger jag honom rätt. Inte kommer lärarna att bli bättre av högre lön. Då handlar det om mycket höga löner och stolpskotten kommer man aldrig bli av med.

Det är naivt av en politiker att ge sig in i lönebildningen, det är förhandlarna och marknaden som skall sköta den viktiga uppgiften. Därmed hävdar jag att Fridolin och co: är naiva.

Estoniakatastrofen ett sår i själen!

En fruktansvärd upplevelse att vara ombord på ett jättefartyg som kantrar i storm. Människor som blir fastklämda och upp blir ner, allt i kaos och sedan det iskalla vattnet som strömmar in och dränker. Några hamnar i havet och några av dessa hittar en flotte att klamra sig fast vid. Det är kallt vatten och blåst mot äter sig in i kropparna. På land väntar anhöriga oroligt och de flesta av dessa får ett dödsbesked.

Såren i tusentals själar sitter där fortfarande täckta med ett stort ärr men det läks aldrig. Alla vi människor som har levt har våra ärr i själen och de sitter där livsvarigt. Ibland blir det som var i ärret för att sedan likt en herpessmitta vara obemärkt en tid, men det finns där alltid. Det är större och mindre ärr och de ärr som Estonia lämnade efter sig är nog bland de större och jävligaste. 

Nej till höjd skatt!

Det finns ingen anledning att öka skattetrycket utan börja med att skattebetalarna får ut det vi ska ha av varje skattekrona. Man blir aningen orolig av ministrar som bedriver lönepolitik i valrörelsen och nu skall ingå i regerinen. Politiker tänk bort arbetsmarknaden för den begriper ni er inte på.

Min prioriterade fråga är förbifart Stockholm som måste byggas. Stockholm är idag en delad stad. Jag kan inte ta bilen och besöka företag norr om Stockholm för det är en ständig kö på Essingeleden. Man kan inte ta bilsläpet på tunnelbanan men den begåvningen tycks inte Åsa Romson och co ha.

Pensionärerna kan bara räkna med lägre inkomster tills döden befriar dem. Det finns då bara en väg att gå och det är att minska utgifterna. Skatt, hyra, inköp och vård/kommunala avgifter är de nämnbara utgifterna. Den senare ökar ständigt när vårdavgifter och frikort försämras. Dagligvaruhandeln har varit pensionärerna nådiga då de inte höjt sina priser särskilt mycket.

Varför bloggar vi??

Jag fick häromdan frågan varför folk bloggar och en spekulation var att de var de ensamma som gjorde det. Så är det nog inte utan det är de som har mest socialt umgänge som bloggar. Att blogga är ett sätt att påverka och inte bara låta etablissemanget styra och ställa. Det är också ett sätt att bygga sitt varumärke på gott och ont.

Det är också hedrande intressant att se att de första som finns på listan över över ”läsande” är någon i de städer där värdens största underrättelsetjänster finns. Den här bloggen ses i flera stater i USA, Ryssland och Kina av någon anledning. Förmodligen så scannas nätet och då hamnar även min harmlösa blogg i någon automatisk databas.

För min del är bloggen ett sätt att skriva av mig vilket är riktigt skönt i alla fall för min själ. Erfarenhetsmässigt är det alltid bra att skriva av sig antingen privat eller offentligt beroende på vad det är. Jag gör både och där det privata finns på helt andra platser än i cyberrymden.

Brist på acceptabla flyktingförläggningar!

Ja då är vi där att det är svårigheter att hantera flyktingar på det sätt som varit gängse praxis i Sverige. Det finns då två vägar att gå den ena är minska flyktingmottagningen och den andra vägen är att bygga regelrätta flyktingläger. Jag tänker inte lägga några råd men att uthyrarna av undermåliga förläggningar kan tjäna miljoner på några månader på verksamheten.

Vi talar mycket om vinster i välfärden men inte om övervinster av de nödställda. För min del tror jag att det är bättre att bygga regelrätta flyktingläger om vi skall ta emot det stora antal flyktingar som Reinfeldt vill. I annat fall kommer de att få bo i ruckel där uthyrarna tar ut övervinster. Det är också tveksamt om små orter kan klara en utökad flyktingström utan särskilda insatser.

Vart hittar Sverige en ny Axel Oxenstierna!

I snart 400 år har vi levt med en administration av Sverige som i huvudsak baseras på det Gustaf den 11 Adolfs närmaste man  Axel Oxenstierna skapade. En brilliant lösning som står sig än i dag men som behöver förädlas. Men den viktigaste delen finns på kommunal och landstingsnivå, staten håller nästan ändå.

Vi har en mängd småkommuner som knappast kan uppräthålla den service som vi kan begära. Min kommun har över 100 000 invånare och ändå tycker jag att hela södra delen av Stockholm kunde bli en enda kommun. Landstingen kunde förstatligas eftersom alla ska ha en likvärdig sjukvård.

Kanske är det för mycket demokratiskt käbbel för att vi skall få till något effetktivt. Samtidigt verkar det inte finnas någon organisationsguru alá Axel Oxelstierna från 1636.

Skönt att slippa ”kvalsterbusken”!

Det är söndag och då åker de millimeterstora hårstråna i munkflinten ner i duschsilen tillsammans med skägget. Den elektriska rakhyveln gör sin runda över ett huvud insmort i rakgelet sensitive skin.

Tänk så härligt att slippa det äckliga håret och bli riktigt renhårig. Enda kostnaden är Gilettes batteridrivna rakhyvel, de något dyra rakbladen som räcker ett halvår och rakgel. En suverän hygienisk rakning som gör den dagliga duschen snabb och miljövänlig.

Ju äldre man blir desto äckligare blir håret, det stripar hit och dit och merr eller mindre tunnt, skäggstån upp i ordinarie hårväxt. Där samlas all vardagens skit och damm. Ett äldre hår måste tvättas varje dag och klippas en gång i veckan om det skall kunna vara acceptabelt. Finns det något fulare än en munkflint eller stripigt tunnt hår.

Tänk så bekvämt det är med rakat huvud, ingen frisör- och schampokostnad, inga mjäll, kvalster och damm. Det är oftast missriktad fåfänga att behålla håret och har man ett fylligt huvud så är det till fördel för både plånboken och utseendet att få bort kvalstren. Jag har en viss förståelse för de med magert ansikte.

Ett ungt hår eller barnens hår är något helt annat det luktar gott. Gubbar raka av er håret, spar pengar och sluta sprida mjäll och kvalster.

Mer ”killerinstinct” i svenska försvaret!

Den gamla värnplikten och det snälla ärtsoppsberoende försvaret kan vi gräva ner. Den trista utvecklingen i världen med religiös terrorism kräver soldater av en mycket tuff kaliber. Jag tror att vi minst måste komma upp till USAs marinkår och gärna lite till när det gäller hårdhet, kallblodighet och killerinstinct.

Motståndare med relgiösa terroristmotiv kan man bara utlåna eller själv bli utplånad av. Här gäller det att var först på avtryckare och vara vältränad. De religiösa motståndarna är oftast fega när de är i underläge och religiösa monster när de är flera. Med andra ord de är fega som bevisligen skär halsen av helt oskyldiga. Den typen av motståndare ska bara vänta sig ett evigt mörker om vi har det rätta försvaret.

Jag vill inte betala skatt till det gamla ”ärtsoppeförsvaret” utan till något helt annat med mentalt på gränsen till det överbrutala starka soldater och den bästa utrustningen. Sluta med ärtsoppan på torsdagarna och ät tagtrådsnurrad spagetti med köttfärssås för att glömma det gamla försvaret. Allt annat kan vi ålägga scouterna!

Det blir aldrig som förr.

Livet och tiden går inte i repris och tur är väl det. När jag numera med lugn och eftertanke promenerar i Stockholm och ser dessa löjliga kungar avbildade i brons på stora stenfunfament. De framstår i mina ögon som skämt och deras livsverk kan jag med dagens ögon placera i dårens garderob.

Det är möjligt att de betraktades som hjältar på den tiden av överheten men knappast inte av de mödrar som fött fram miljontals pojkar som blev kulfångare och huggkubbar slutande sina liv på ett skitigt slagfält. Kungarna, adelsmännen och prästerna satt på sina slott och åt sig feta. Är dessa värda statyer på hedersplats i huvudstaden?

Det vore bättre att med statyer hylla de som skapat kultur och arkitektur från den tiden. Kungar är någon slags fjantiga sagofigurer. Dagens kunaghus kan man ju stå ut med men de borde privatiseras och organiseras inom PR avdening Sverige. Helt kommersiellt finasierat.

Det finns så många konstnärer som skulle kunna göra vackra konstverk som kunde ersätta dessa föråldrade kungastatyer. Det fina konstverket med den knutna pistolpipan skulle göra sig utomordentligt bra nedanför slottet och ersätta den stolligaste av alla kungarna Gustav den 111.

En sådan staty skulle också kunna utgöra ett svenskt fredsmonumen som vi verkligen borde prioritera. Där kunde nationella samlingar för fred kunna genomföras vid ofärdstider.