Om webbplatsen | Kontakt

En annorlunda söndag och sommar

Kinasmittan har förändrat våra liv de flesta är hemmavid eller hos den närmaste släkten. Jag ser inga dykbilder från Medelhavet och Thailand däremot ser jag fina motionscyklar och fördensskull givetvis rostiga standardcyklar som hojas av mer elller mindre kunniga förare. Det är lite segare fastän Thailandvarmt i Sverige också med trettio grader varje dag. Det går knappt att läsa tidningen eftersom den snurrar runt på smittasnack som är tämligen oseriöst för att i Facebook övergå till babiansnack om sviterna av denna sjukdom helt absurt hur debatten blivit på den dummes nivå. Jag känner ingen som dött i Kinasmittan fastän jag är mycket aktiv i föreningslivet. Ja hur som helst är det kul att folk seestrar här hemma där det finns mycket se. Personligen har jag inga drömmar att se kameler och apor de har vi ju på Skansen och i Kolmården. Men nu har alla möjlighet att se det fantastiska Sverige där våra förfäder under stor möda byggde landet det finns mycket att lära i din närhet och få inspiration ifrån.

Människovärdet har blivit uslare av Kinasmittan

Visst lever vi på en bra materiell standard men det mänskliga har urartat med den här knepiga smittan. Alla sitter på sin balkong och den mänskliga gemenskapen har nästan upphört. Det är ju genom samvaro nära relationer skapas och samhällen byggs och blir starka. Nu splittras gemenskaper och det blir ensamvargar av alla, det fina som skapas i gemenskap det är förbjudet. Vi skapade en Europeisk Union som föll ihop som ett korthus under den här skitsmittan. EU höll inte för Kinasmittan utan havererade efter en vecka vilket var sorgligt. Det är ju nu som det starka EU skulle finnas och kunna agera då agerar varje medlemsstat på sitt egoistiska sätt och EU föll sönder som ett korthus. Det blev fåniga diskussioner om ansiktsmaskoch stängda gränser i ett gränslöst EU istället för hållbara strategier nya botemedel och behandlingsformer, EU föll ihop tråkigt nog. Nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Tur att man är pensionär och inte räknas.

Såhär till skolavslutning och midsommar tänker jag på mina första skolavslutningar!

Visst var det hyfsat bra då också 1954 man kunde operera blintarmen och andra lite mindre operationer men det var då utvecklingen satte fart och sjukhusen var kompetenscenter. Bliar och flyg fick fart och utvecklades för varje dag även dårarnas atombomber fick en skjuts framåt med kontinentala robotar. Ja varje dag hände något revolutionärt inom den tekniska utvecklingen. I de första klasserna kämpade vi på med blyerspenna och bokstävernas konstruktion och lutning. Datorn fanns bara på tekniska högskolan och var okänd för den stora massan. Men bara vi passerat 1960 small det till rymden erövrades och datorerna började göra sig påminda. Min generation kunde köpa begagnade amerikanare och kunde köra raggarbil en gammal Ford 46:a som nästan var som en husbil, baksätet var som ett sovrum där vi kelade med våra flickvänner. Tekniska kunnandet var stort under en ek lyfte vi ur motorn och böt vevaxeln och monterade tillbaka så bilen var körfärdig på kvällen. Det stora äventyret var ”en repa” till Strängnäs eller Mora över en helg.Kompisarna utbildade sig till bilmekaniker, tandläkare, läkare, murare. Komvux räddade många när de missat studenten. Nu ser jag kompisarna på distans lite halta och tunnhåriga, de har gjort en bra livsresa och skapat det fina samhälle vi lever i idag. Det var rörigt och ovisst på 1960-talet men med rätt ambition kom många långt i bra karriärer och företagsamhet. Vi köpte kola för 2 eller 5 öre st och en glass för 50 öre och en läsk för samma pris. Tur man inte visste hur livet skulle utveckla sig även om min tid här på jorden varit okej och uthärdlig. Ett särskilt tack till mina föräldrar för att de hjälpte mig att överleva.

Sanitära olägenheter

Nu går gräsklippare och trädgårdens motorredskap för full maskin dgarna i ända. När det är färdigklippt då åker vattenspridarna på för fullt så växer gräset ännu fortare. Det har blivit värre nu när folk jobbar hemma och två miljoner är pensionärer. Visst är det trevligt med alla välansade gräsmattor men ibland blir det bara en olägenhet med surret. Det är lite kul med de där eldrivna surrogaten som smyger omkring på nätterna på gräsmattan och knäpptyst håller gräset kort. De är forfarande lite för kostsamma och mycket bök med att lägga ner kabel för avgränsning. I Sörmland med kuperade tomter är det inte så lätt att få ihop det de klättrar ju inte i berg från skreva till skreva. Jag får nog fundera över en sån där pryl då kan man bli långtidssjuk utan att behöva besvära släkten. För varje generation blir livet lite lättare men mer tekniskt och planeringsmässigt mer jobbigt. Ja det är jobbigt med de där gamla motorgräsklipparna de smattrar sina ojämna toner över nejden och retar folk. Men snart finns bara självklippande kloka apparater som också ersatt fårens betande. Nu är det tyst i alla fall.

Snart skyller de på en död?

Att skylla på en död är ett moraliskt mycket dåligt och obegåvad handling. Det finns ju ett gammalt ordspråk som lyder ”snart skyller dom väl på en död”. Det blev också ett beteende från vår lagvårdande myndighet. Det är inte särskilt kompetent att göra så om man inte lindar in det i en mängd antaganden om att det bara är en hypotes vilket jag saknade från presskonferensen igår om Palmemordet. Vi fick ingen riktig klarhet i vad som hänt utan spekulationerna kommer att fortsätta. Visst var det tydliga förklaringar dock utan klara avslut. Ett polisiärt och åklagarmässigt misslyckande som vi sannolikt får leva med i historieböckerna. Fortsättningen blir 500 år av spekulationer av gissningar om inte någon gärningsman eller anhörig till sådan lossar på tungornas band på sin dödsbädd eller att den tekniska kontrollen av vapen blir mer vetenskaplig. För överskådlig tid är Palmemordet en öppen historia som vi får leva med och jag sätter en stor punkt för denna ödesdigra fråga.

Corona, mord och militärbudget i debatten!

Mitt i dett smittokaos och isolering så smäller Polisen äntligen till med en lösning på Palmemordet i skrivande stund har inte utredningen redovisats men fördiskussionerna visar på vilken amatörnivå svensk Polis befann sig på 1986. Det vore för väl om ett avslut kunde påbörjas om 30 minuter. Jag hoppas att berördea myndigheter har större professionalism 2020 än de hade 1986. Mitt i detta kaos bråkar politikerna om försvarsbudgeten. Hur kompetent är försvaret på sina ledarpositioner vid en kris är oklart för oss medborgare och är det pengar som ska tillföras finns kompetensen för att klara en kris. Polisen var amatörmässiga 1986 vilka andra myndigheter är det nu är en självklar fråga. Just nu är det viktigast att få stopp på Coronasmittan och Palmemordet och försvarbudgeten är inte de viktigaste frågorna men självklart är det bra om lösningar är i sikte. Jag har mina bedömningar som är sekretessbelagda. Nu börjar en intressant dag.

Tiden tickar på

År läggs till år och dag till natt och tiden bara rasar iväg. Jag känner hur mitt gamla samhälle bara försvinner och gamla kärlekar försvinner i dimman. I centrala Stockholm finns många av kvarteren kvar och miljön kan identifieras. I förorterna och villasamhällena har miljön drastiskt förändrats och det är svårt att känna igen sig. Det hus som kostade trettio tusen kronor kostar idag renoverat sex miljoner kronor. Det är en ruggig penningresa fastigheterna gjort utan att ha blivit bättre. Folk som bodde i storstaden har flyttat ut på landet och de på landet har flyttat in till staden. Man blir lite vilsen på livets slut och funderar över skolkamraterna Mats, Ralph, Bo stor och lill Ulla var finns de kommer de ihåg det jag kommer ihåg. Skridskor på Zinkensdams stora bandyplan och varm saft i kiosken för 10 öre. Somrarnas läsk i kiosken i Snättringe och päronglass vilka fantastiska upplevelser när man fick kanske en krona av föräldrarna. I gårdshuset på Hornsgatan eller närmare bestämt Brännkyrkagatan 77 fanns Mona Nilsson och Ingemar Karlsson de är helt försvunna sedan femtio år. Ingemars pappa hade en Petterson båt i Långholmskanalen som vi gjorde små utflykter med. Södra Skinnarviksbergen och Tantolunden var jag känd med varenda stup och grästuva nu är det helt glömt. Jag minns Frälsningsarmens sjunde kår där jag var med i Vargungarna och hade fantastiskt kul en av pojkarna gick i min klass och hans far och mor var aktiva i Frälsningsarmen.

Vilka stollar jag mötte vid EU-inträdet

Vid Sveriges EU inträde vilka stollar jag mötte de var högutbildade men kunde inte se bakom knuten. Nu ser vi effekterna av en västanfläkt till kris som lamslår och orsakar massdöd i samhället. Vi ser länder som skrek högst om öppnandet av gränsrna som nu idiotstänger sina gränser. Danmark och Frankrike i vår närhet är de som nu tvärstänger och då idiotförklarade oss som ville ha två vägar ur grytet. Vi ser Frankrike som vägrar sälja läkemedel och teknisk sjukvårdsutrustning till behövande systrar och bröder inom EU. Jag ser danskar som likt medeltidens herrar spänt ett rep över Öresundsbron. Jag kommer väl ihåg de svenskar tullkollegor och andra som omoget kritiserade oss som ville ha kompensatoriska reservåtgärder när gränserna då öppnades av omogna okunniga ledare. Visst var det rätt med förenklade gränspasseringar men att gå ner på idiotnivå var inte nödvändigt. Jag var förbannad i åtta år över den dummhet jag mötte och nu ramlar bevis på bevis ner och visar hur rätt jag och några till hade.

 

Arkiv