Om webbplatsen | Kontakt

Koldioxid vår tids katastrofhot

Jag läste följande i DN idag ”Koldioxid stannar i atmosfären i decennier och ännu längre i haven. Senaste gången planeten upplevde en likande halt av koldioxid var för 3 till 5 miljoner år sedan. Då var det 2 till 3 grader varmare och havsnivån var 10 till 20 meter högre än i dag. Men det fanns inte 7,7 miljarder invånare, säger Petteri Taalas”. Man blir ju lite rädd av det budskapet ska inte våra släktingar få några underbara år på den här fina planeten. Får man vänta tio minuter på tåget blir man irriterad och här pratar vi om miljoner år, det blir obegripligt. Jag kan inte säga att jag varit någon miljökämpe men jag har ju sett hur mina underbara vintrar försvunnit och det finns ingen snö. Frågan är går det att ändra på situationen eller blir det öken här uppe i Norden. Man kan möjligtvis påverka klimatet i sitt hus men hela jordklotet verkar omöjligt. Vi kan ju försöka och undvika kända riskfaktorer men det kräver universiellt samförstånd. Det var ju samma situation för tre miljoner år sedan och då dog Dinosaurerna ut, vem står nu på tur?

Makt över andra människor missbrukas ofta visar historien

Vi ser hur människor har hanterats illa under historien. Nu handlar debatten om utvecklingsstörda som som användes som försökskaniner för att utforska karies. Den här typen av missdåd av för övrigt samhällets överklass som doktorer och lärde som i skuggan av sin utbildning begår brott mot mänskligheten. Det måste alltid finnas ett skydd för den svage i ett samhälle annars blir det tokigt. Idag har vi våra demokratier som håller koll på samhället och det gäller för våra högskolor att hålla en hög fana för mänsklighet och humanitet. Ibland är våra samhällen mycket lyhörda mot övergrepp för att i nästa stund bete sig som djungelhärskare. Vi har en ganska god balans med några överdifter. Humanism är min tro den bygger på vetenskaplig fakta och inte på relgion.

Tidens tecken är energi!

Vargtimmen vid tretiden på morgonen då de flesta äldre vaknar till efter en djupsömn på fyra timmar vilket jag gör numera. Då har jag min öronmussla i örat och kopplar in P1, mestadels har de någon intressant debatt eller föredrag. Det ger mig någon timme fördjupning i svåra frågor som är på gång just nu. Häromnatten var det Vattenfalls nye VD som la upp strategin för en fossilfri elproduktion. Nu fasas kol, olja och kärnkraft ut och in kommer den nya vindkraften och solkraften tillsammans med den trogna vattenkraften. Det handlar även om vätgas som finns oändligt i vatten. Vätgas är reserven som kan fungera när solen går i moln och vinden mojnar. Det är som på 1960-talet då kärnkraftsdebatten var hög men det kraftslaget är utslaget förutom att minikraftverk kan byggas. Vi är i en brytningstid och jag delar miljökämparnas krav på miljövänlig kraft allt annat är självmord på vår fina planet Jorden. Nu har vi tekniken för denna livsavgörande energiomställning och det är fint att höra företagsledare som ser runt husknuten. Jag lyssnade på VD Vattenfall och sedan fick jag några timmars morgonsömn i lugn inför framtiden.

Det är trista tider samhället går på kvartsfart

Man blir glad när man ser en kamrat på promenaden och det blir ett snack. Det lyfter den dagliga tristessen och ger energi. Alla ”julbord” är inställda och har meddelats vänligt och är kloka beslut i dessa tider. Men produktionen i samhället verkar rulla på det säljs bilar och matvaror med lite avmattning. Vi pensionärer är lite mer avslagna än normalt då vi tidigare ständigt var på kulturevenemang med lunch och ett glas vin. Nu blir det radio eller TV och ett vin till kvällen. Men jag saknar alla dessa möten där ögon möttes och glittrade mot varandra, nu ser jag bara min svaga skugga i blänket från mitt stora köksfönster. Det är som att sitta lite i fängelse light och inte ens telefonen ringer det är dödstyst i den linan. Än så länge fungerar värmen om inte den samboende öppnar fönstren onödigtvis. Men mitt liv har gjort en tvärnit från att i tio år veckovis fladdra mellan Stockholm, Karlshamn och Malmö till en lokalrunda till Huddinge C under smittans hinder. Men datorn, mobilen, radion och TV ger intryck som hjälper i tråkigheten.

Vi lever i en förunderlig värld!

Nu är alla blomlådor och krukor, ett tjugotal tömda och undanställda. Härutöver är Trump den Amerikanske presidenten bortröstad och vi kan gå in i en ny tid som blomstrar om sex månader. Jag har också klippt ner stänglarna efter mina Spireor vilka för min del är sommarens kungligheter, deras vita blomställningar vajar runt om i Sverige i de flesta trädgårdar. Nu har alla bladen lämnat de långa stänglarna och stänglarna är lätta att klippa av och kompostera. Stänglarna är lite tröga att kompostera de påminner om vass men jag kämpar varje år. Det blir jobbigare för varje sjukdom att hålla efter trädgården. För några år sedan sprang jag som en jakthund med trädgårdsrenset nu är det tunga steg och man funderar håller hjärtat den här dagen också. Nu ska alla julbelysningar upp också men det blir nog några färre i år. Min utomhusjulgran ska upp, den består av en stolpe som jag sticker in rundstav av olika längd som bildar granen och på kvällen blir den som en riktig gran. Men den här julen blir inget vidare det blir inget julbord hos mina gamla trogna organisationer utan det mesta är inställt. Ja vi lever just nu i ett vacum inramad med tristess. Man roar sig med datorn och trehundra TV kanaler och läsre morgontidningen nogsamt och lusläser alla nekrologer det visar på var man befinner sig på livsstegen.

Arkiv