Nästan varje dag har det kommit några rader förutom de senaste två åren då hjärtat har stannat och livet fått andra dimensioner. Det som var viktigt förr är numera en kittling men det är kul att ha sin egen ledarsida. Jag vet att några läser men det är inte störtfloder av läsare. På kort tid har hela vårt framåtsyftande samhälle stannat upp och håller andan, alla ideer och nytänk har försvunnit till och med bensindrivna bilar försvinner ur synhåll. En tanke som kommit upp på ålderns höst är religionen och jag har ingen förståelse för att välutbildat folk men livserfarenhet kan tro på gudar det är ju ren gallematias. Det religiösa budskapet om vänlighet och barmhärtighet kan jag stödja men när det börjar oreras om tron på gudar då spårar min vetenskapliga begåvning in på det jag sett under snart sjuttiofem år. Det är för mig helt obegripligt att vuxna människor kan tro på något som ingen sett. Lika märkligt är det att präster deltar i officiella öppningar av vår Riksdag och andra tilldragelser år 2021.

Ja vi är ett land bland många andra sammanslutningar på denna planet Jorden. De flesta som bor här är ambitiösa medborgare som troget går till jobbet varje morgon samtidigt är det några som är för slöa eller helt enkelt inte får något jobb vilket är påfrestande för deras psykiska hälsa. Det går ju inte att översätta mina arbetslivserfarenheter på dagens ungdom Sverige har förändrats på alla sätt min erfarenhet är nog passe idag är det nya passningar och seder. Min livstid har jag kunnat hantera eftersom jag följt utveckligen och ständigt ställt mig där det ger bäst resultat för det jag ville göra. På 1960-talet fanns det massor av jobb med eller utan utbildning idag är det mer komplicerat. Tänk att få börja om från början det skulle vara mycket krävande och nästan oöverstigligt. Vi har förmånen att bo i ett fredligt land utan större konflikter men det börjar dra ihop sig när fler och fler kommer från Mellanöstern. Min generation kommer ganska skonsamt igenom sitt liv både humanistiskt och ekonomiskt. Visst har vi haft våra helveten men vi har inte legat blödande i skyttegravar eller fått lida svältdöden. Vi får hoppas att vardagen glider in i ett normaltillstånd efter sticket i armen.

Nya generationer tar över i släkten och på tidigare arbetsplatser har flera byten ägt rum. Ja livet tuffar på som vanligt med en hel del hack efter smittospridningen. Men man ser så fort det går där man tidigare var en aktoritet där finns man inte längre och det gäller på alla nivåer i yrkeslivet. Oersättliga Jönsson på vaktmästeriet som höll igång hela verksamheten med brev, nya skrivpapper och hyllor han finns inte längre och är bortglömd. I en pensionärs liv förstärkt av hotet från smittan är allt sådant borta man går in sin lilla värld. Men givetvis är vår tid priviligerad vi har mat och tak över huvudet samt tillgång till hela världen genom internet och TV. Jag kommer med fasa ihåg hur man under hela nätter fick klinka fram ett kongresstal på en skrivmaskin och stora besvär med att ändra och rätta, idag glider pekfingret lätt på datorns tangentbord och en ändring göres enkelt. Fastän det är restriktioner beroende av smittan så tuffar världen på lite av halvfart och de som hotas och dör är enbart vi äldre. Läser man om Afrika där nästan alla är ungdomar så dör mycket få av smittan och deras problem är barnadödligheten. Egentligen är det så jordelivet varit i tusentals år de gamla har dött av ålderdom och småbarnsdödligheten har varit stor. Filosofiskt och humanitärt är vi i ett dillema men vi har resurserna att lösa även den här krisen som har sin upprinnelse i ett U-land.

Hösten och vintern blir värre för vart år åldern stiger, jag vet inte om det är en känsla med stigande ålder. Först ger mörkret lätt ångest sen kommer kylan och snön med mer helveten. När man blivit sjuttiofem dör man lätt vid ett skottarpass, den pressen har blivit mindre när snön uteblir. Men nu ser man de små blommorna krypa upp i gräset och det skapas nya tider. Hjärtat blir inte starkare men själen växer för var dag solen går upp tidigare och blänker in på sidan av rullgardinen. Ja det känns skönt att det blir bättre i naturen även när gubbkroppen åldras mer och mer. Våren är en mäktig tid då har våra gamla kroppar överlevt ännu en vinter men mars och april är månader med stor dödlighet för oss gamlingar. Nu kan vi se videkissarna burra upp sig och de vackra påskliljorna bryr sin inte om några minusgrade, jag ser bladen på tullpanerna sträva upp ur mullen men det är inte riktigt färdigt det tar någom månad till innan det blir full fart. Ja det är bara att bita sig fast så länge det går.

Efter ett liv i sjuttiofem år så har man sett en hel del av dessa dagar. Det var barndomens spännande tid då allt upptäcktes från leken, rädslan och ilskan alla spännande saker som dök upp. Dagen var då som ett äventyr som bara forsade förbi i lek och stoj. Man bara häpnade när stora bilar och faryg dök upp och det kom hästar och kor samt en liten gris som skuttade förbi. Jag hade ju min morfar i Gästrikland och det var som vilda västern på biografen Reform på Rosenlundsgatan, man sköt inte på varandra men man pangade på älgarna så vi blev mätta. Man märkte inte riktigt när bardomen blev ungdom och kärleken började spira först som en brottningsmatch som blev till varna kramar. Det var nog den lyckligaste tiden då kom också den nya musiken med Bill Haley och Elvis Presley. Mopeden blev var killes egendom och givetvis trimmade man den fast det var olagligt. Det senare brydde man sig inte om. Flickorna blev bara sötare och sötare för var dag och livets nyckel avslöjades mer och mer och blev fulländat i tonåren. ”Alla dessa dagar” fortsatte och kanske kommer min upplevelse i kommande berättelse av dessa vad det lider.

Även om kritik varit förekommande så har regeringens arbete varit godkänt i den värld vi befinner oss i. Jag kan inte se några stjärnor ibland den opposition som agerar, jag ser mest gnäll och ingen stabilitet hos dessa nykomlingar. De har inte den kompetens som behövs för att leda landet. Det börjar dra ihop sig till val och då kan vi inte ha blåbär som kandiderar utan erfarna kloka människor som kan leda landet. Oppositionen består mest av gläfsande oerfarna personer som inte har tyngd för att kunna ta hand om de viktiga uppdrag som finns framför dem. Jag tycker den här regeringen trots alla uppkomna problem varit den bästa lösningen. Visst kan det verka lite segt ibland men det är bättre än att hasta iväg. Vi får se hur det går nu på upploppet fram till nästa val. Det är en helt ny generation som tar över valsedlarna och vad som helst kan hända.

För min genertion är 1920 talet lite magiskt fastän vi är födda på 1940-talet. Då hände så mycket och föräldrarna talade om de lyckliga åren fastän de bara var knappt tonåringar. Men 1920 talet var revolutionerande för ny teknik det kom motordrivna fordon nästan för alla. Vägnätet byggdes ut och folk flyttade till städena, det byggdes järnväg och folk kunde resa flyget började lyfta från marken inte för gemene man men för militären och de välbärgade. Läkekonsten tog stora steg och många obotliga sjukdomar var nu hanterbra. Ja det var början på vår tid som jag och mina jämnåriga nu börjar se slutet på. Hur det blir de kommande hundra åren det kan man bara spekulera kring, det är så många situationer som kan uppstå. Kunskap, boende och transporter är våra ödesfrågor som fortsatt kommer att vara aktuella. Baskunskaper är avgörande i dagens IT-värld där det mesta som förr krävde universitetstudier som fyllde huvudet med sådant som med tiden blev gammalt och nästan obrukbart. Den kunskapen finns numera i våra datorer varför grundutbildningen blivit allt viktigare. De första nio åren i skolan är helt avgörande och där skall vi satsa det mesta av ublidningskraften.

Energi är vår akilleshäl som vi hanterat så illa att den nästan förgör vår planet och här kommer mycken kraft att satsas. Min generation har älskat att resa vilket även kommande generationer kommer att tycka därför måste miljövänlig energi prioriteras. En bra bostad där man trivs har alltid varit prioriterad och kommer så att vara. Det är upp till dagens generation att driva på min generation har gjort sitt och kan möjligvis vara bollplank men vår tid är snart ute.

Det förefaller märkligt att ett potent land som Sverige inte har en egen vaccinfabrik. Vi har egna krigsflygplan för mljarder men vi kan inte framställa vårt eget vaccin när en besvärlig och smittsam sjukdom angriper vår befolkning. Vårt land är bland de sämsta i världen på att ge sina medborgare vaccin. Det måste ju vara minst lika viktigt att ha en vaccinfabrik som ett stridsflygplan. Vi måste ju ha ett heltäckande försvar där givetvis vaccin mot sjukdomar ingår som en minst lika viktig del som ett stridsflygplan. Under min livstid har det funnits minst två stora läkemedelsbolag i Sverige som tillverkat vaccin. Nu är de sålda till utlänningar som saknar ansvar för medborgarna i Sverige. Vi är nu inte säkra mot biologisk krigföring när kompetensen inte finns i Sverige däremot har vi ålderstigna stridsflygplan. Det är hög tid att vi skaffar oss en vaccinfrabrik i något bergrum för vår säkerhet.

Man ser det på dödsanonserna det blir fler tillkännagivande för varje dag av döda fyrtiotalister. Vi har varit en stor grupp i Sverige men nu börjar det nöta på ”proppen Orvar”. Man kan inte säga att vi varit en homogen gruppering utan det har varit många fritänkare. Vi har nästan nött ut explosionsmotorn och gjort slut på oljereserverna, vi har skitat ner vår jord med giftigt avfall men också skapat det nya miljövänliga samhället som nu växer med kapitalet som kraft. Utbildningen exploderade med massor av nya högskolor en del suveräna andra examina kan jämföras med en Hermodskurs på 1960-talet. Idag har utbildningen ändrat karaktär när vi hemma på köksbordet kan göra avancerade experiment och kunskapsinhämtning med hjälp/styrning av datorn.

Vi har varit framgångsrika i våra arbeten där inget är sig likt från 1960-talet, arbetsmetodik, miljötänkande och styrning är annorlunda och i en ny tid. Det mesta är nytt och mest förvånande är att religion och liknande inbillningar är kvar vilket tyder på en stor osäkerhet. Skorstenar som det vimlade av på hustaken de finns inte kvar det är helt ute vi värmer oss inte längre på ett primitivt sätt utan hämtar energin från solen genom bergvärme och vindkraft. De skorstenar som finns kvar är för ventilation och inte för fula avgaser. Just nu gör fyrtiotalisterna sin sista rusch med att avveckla de fruktansvärt omoderna bilmotorerna med vidhängande tankar. Vår tid är i det närmaste passerad och nu tar 80-talisterna över racet.

Man känner lukten av bensin och cigarretter lite rakvatten och Chanel no 5 då är man i förra seklet och blickar framåt. Då hör man man även ord som kärnkraft som skriker framtidstro och evig kraft till sammhälle och industri. Den resan har fått ett häftigt slut bensin, olja och kärnkraft är numera dödligt hot mot vår existens. Rakvattnet och Chanel nr 5 luktar inte så gott längre de flesta tvättar sig och döljer inte kroppslukten med rakvatten. Nu borrar man ett hål på 200 meter och tar upp några grader som som omvandlas till ett berg-uppvärmt hus och varm dusch nästan gratis. Vi får en kyss utan att dölja den dåliga hygienen med parfym och rakvatten samtidigt som kroppslukten stimulerade vår primitiva lusta. Det syntetiska 2000-talet är vi snart helt uppe i, lukterna är borta och våra beteenden är något avvikande utan att vi ens nämner det. På samma sätt är det med våra transporter och kommunikation som det tidigare bolmade rök från och jordklotet blev bara varmare och varmare. Kommunikationen går fantastiskt smidigt med elektronik vi kan sitta vid köksbordet och se och höra vår vän i Sidney på datorn det blir syntetiskt umgänge vi ser och hör varandra men fysiska omkramningar är omöjligt. Detta är dramatiskt och omvälvande men ger så mycket att kunna se uttryck höra vad som sägs och läsa ögonen på en person på andra sidan jordklotet.

Nu kommer jag till resandet som förgiftat vårt fina jordklot där åtgärder är livsavgörande. Vi är inne i avgörandet där vårt bränsle förgiftar vår atmosfär och något helt nytt måste komma till. Precis där är vi nu och det är svårt att förmå folk att ställa om och tänka nytt. Antingen blir vi stationära och reser inte eller så hittar vi ett nytt bränsle som inte skitar ner naturen och moder jord. Det brådskaroch alternativ finns närmare än många lärde tror. Har vårt universum kunnat expandera i miljardtusenden så finns det bränsle som kan transportera oss från Särna till Thailand utan att skita ner vår livsplats.