Om webbplatsen | Kontakt

Vi lever i en tid av död!

Den otrevliga Kinasjukan drabbar samhället och oss alla genom den intensiva mediarapporteringen. Ingen medveten människa undgår detta gissel där också beskyllningar utges mot alla möjliga håll. I vår egen lilla värld mellan TV och dator bildar vi alla oss en uppfattning om vad det handlar om. Det blir lite klarare för varje dag och det är inte ungdomens sjukdom ej heller kvinnornas sjukdom. Det är vi gubbar som stryker med när vårt imunförsvar får fnatt och på några timmar stannar viktiga organ. Det finns fortfarande många otydligheter men det grundläggande tycks ha bitit sig fast och vår intelligentia kämpar nu med att skapa motmedel. Man kan nästan förstå hur våra förfäder kännde sig när digerdöden och alla farsoter härjade. De kom med fartyg och dagens smitta kommer med flyg runt världen. Det är heller inte sista smittan törs jag gissa. Man får vara glad att man har en bostad, mat och mediciner tillgängliga. Det är förståss lite trist att inte kunna umgås träffas och diskutera men man har ju datorn och TV samt en livgivande promenad att leva med. Den som lever med egen renovering av bostad har ju verkligen all tid för det. Vi som har svaga hjärtan får ju hitta andra livselexir. Idag är det mulet och tråkigt väder det piggar inte upp humöret men det är bara att ”bita ihop”.

Vi lever i ett fint land!

Jag ser varje dag Hemtjänstens bil som glider förbi och stannar vid min äldre grannes infart. Jag ser också varje dag hur det gnälls på höga skatter men kan det bli bättre att man på livets höst får vårdas i sin kära bostad. Visst kan man ha synpunkter men grundskyddet för oss medborgare i SE är bra, visst kan det ske missar när ohälsa inte rapporteras men grundskyddet är mycket bra för de flesta. I tätbefolkade trakter är det mesta välordnat men vist är det svårt att upprätthålla god vård i glesbyggd. I sådana trakter är det omöjligt att tillfredsställa alla krav. Det innebär att det inte går att bo kvar i glesbyggd på ålderns höst eller om hälsan är på en mycket låg nivå. Kommuner som har färre än hundra tusen innevånare klarar inte sit uppdrag och borde inte få finnas till och omorganiseras. Ju mer jag ser av samhällets service dess mer imponerad blir jag vi lever i ett välfärdsland om vi lever i bebyggda trakter. Just nu sätts vårt land på prov när den elaka Kinasmittan strålar in över oss. Det kan innebära något positivt att myndigheter inser att vi måste ha lager av sjukvårdprodukter och mat mm.

Anmälningsavgift betalas inte tillbaka!

Jag har full förståelse för de som inte betalar tillbaka startavgiften när en tävling ställs in beroende på Kina-smittan. Vi har många idella organisationer som kämpar för olika arrangemang i dessa tider av smittorisker och elände. Jag kan inte se några skäl för att dessa idella organisationer skall betala tillbaka anmälningsavgiften för inställda arrangemang beroende på Kina-smittan. Är det någon som skall betala är det Kina som i pritiva former äter fladdermöss och ställer till det för utvecklade länder som oss i Europa. Små klubbar som ordnar arrangemang i Sverige skall gå fria från dessa länders bristfälliga omsorg av smittospridning. Samtidigt så har envar världsmedborgare ett ansvar man kan inte lita på att alla länder är seriösa i världsmedborgarnas tidevarv. Vårt liv börjar med en risk och fortsätter så tills döden inträder. Varje kul grej är en risk och måste beaktas så, vi kan inte ha hängslen och livrem ständigt påkopplade en aktivitet är en risk och särskilt om en kommunistisk ulandsrepublik är inblandad. Vi som lever i Sverige lever i ett fantastiskt land med enorma förutsättningar som vi skall vara rädd om. Imponeras inte av Kina, Ryssland och USA vi har våra tråkiga riksdagmän de duger åt mig.

Livet har tagit en paus!

Den förädiska Kinasmittan lägger sordin över hela världssamhället och våra transporter. För några månader sedan kunde man boka en resa till varje bebodd plats på jordklotet, den förmånen finns inte längre. Situationen ställer stora krav på politiken och min bedömning är att våra politiker gör ett bra jobb, de har slutat med att tjafsa och skapar istället hållbara lösningar specialgjorda för svenska förhållanden. Jag tycker de gör ett bra jobb just nu och de har bra underlag att fatta beslut på. Visst kan man ha synpunkter på vissa beslut men vi vanliga har inte beslutsunderlaget utan bara vår erfarenhet som varierar. Just nu gäller det att rida ut all smärta och komma till en stabilitet för vår hälsa men också för världsekonomin och tillväxt som gagnar alla våra samhällen. Men just nu känns det som om jordelivet tagit paus dels i vårt lokalsamhälle där många jobbar hemmifrån och vissa verksamheter helt enkelt tagit paus. En situation som ingen av oss nu levande har varit med om tidigare. Jag kan tänka mig liknande förhållanden när stollen Hitler stod utanför vårt land eller när våra egna tokigahjältekonungar lekte krig med våra söners liv som insats. Vi lever just nu i en paus i onlineformat på sängkanten vilket är riktigt overkligt för den som är en ”hands on man” fyrtiotalist och i livets slutskede.

Livet traskar på med mina små problem!

Så händer något som aldrig hänt mig förr, mina svaga 74 årsarmar lyckades igår dra av en bult i vänster framhjul på min bil. Hur kunde det gå till en åldrande gubbe lyckas knäcka det tyska stålet. Nu var det nog en kinesisk bult som VW monterat av kostnadsskäl. Reparationen blev inte idag utan veckolång väntan. Vilket kan vara bra för att undandra sig kinasmittan som härjar i vår huvudstad så nu blir det promenader runt huset och omgivningar istället för bilfärder till köpställen för att fylla det överfulla kylskåpet och frysboxen. När man ser tillbaka på sin början av jordelivet så är det stora förändringar drån det gamla huset på Hornsgatan över miljonprogrammet i Botkyrka. Sedan Huddinge och Karlshamn och Malmö åter till Huddinge. Arbetslivet satte full sprutt för att tillskansa sig lön som man kunde leva på och utveckla sin jordiska kapacitet. Tills nu då det handlar om att överleva i en datoriserad värld med alla möjligheter till kunskap och kul. Nu ligger katten Molly bredvid tangentbordet och spinner och jag leker fram den här texten som möjligtvis någon läser. Men jag har stimulerat min gamla hjärna till en text utan att ha dragit sönder någon bult eller textrad.

År 2020 en start i optimism och nu i pessimism!

Ja det har blivit tungt kan det bero på att vi fyrtiotalister håller på och lämnar arenan. Den stabilitet som vi tillsammans med trettiotalisterna och femtiotalisterna har skapat rämnar eller kanske tar paus en stund. Den fina internationalismen som vi kommit till kan inte bara dödas med ett Alexanderhugg. De finns därute arvtagarna som vill något framåt i både miljö och kapital men det är och måste vara något nytt inte brunkol och olja utan kraft som finns inbyggt i universum. Jag ser de nya makthavarna lulla framåt i dagis mundering och outvecklade kroppar och hjärnor men snart är de vid maktgrytorna och tar över. Makt det får man inte utan makt det tar man. När jag ser ett gruskorn ser jag energi. Det är barnen i dagisvästens reflexfärg som är de som kommer att göra det och skapa energi, fred och hälsa. 1950 var det jag med flera som huserade på dagiset ovanpå polisstationen hörnan Rosenlundsgatan/Krukmakargatan. Då laddade vi upp nu är det någon annan som får lösa mysteriet med svarta hål i rymden och den enorma energimängd som finns där.

Höstens trädgårdsbelysning har avslutat sin tjänstgöring!

Nu har morgon och kvällssolen tagit över så nu har denna trevliga sedvänja avslutats för den här säsongen. Idag finns ju så energisnåla lampor så det gör inte så mycket att det lyser i trädgården hela vintern, särskilt nu när det inte är så mycket snö. Så nu har min ”julgran” blivit midsommarstång utan belysning med kransar hängande. Det är enkelt att fixa man har en tryckimpregnerad stock som är förankrad i en betongkluns. Stocken har ett tiotal hål tvärs igenom där man sätter kvastskaft tvärs igenom av olika längd som blir grenar i julgranen. Lamporna fästes på dessa och på kvällen blir det en julgran i mörkret. Till midsommar använder man ett hål och trär stången igenom och hänger de runda kransarna längst ut. Högst upp har jag en kult vindflöjel från Leksands hemslöjd där gumman vevar slipstenen, men egentligen är det vinden som driver alltihop.https://www.google.pl/search?q=vindfl%C3%B6jel+gubbe+och+gumma&tbm=isch&source=iu&ictx=1&fir=9vIq71_COCW6-M%253A%252CgBrOTFaR54j-TM%252C_&vet=1&usg=AI4_-kQ-ZYmSVCeMOOwrQz4LTKJtKPrMrg&sa=X&ved=2ahUKEwim2pOzl73oAhWM16YKHTkZBSgQ9QEwAXoECAkQEw#imgrc=9vIq71_COCW6-M:

Sötsur sås en spännande sötma

Mina spekulationer här i bloggen kan kanske verka lite halvsurt/bittert ibland men så är sinnelaget det varierar över dagen. Den ena influensen bäddar sinnelaget med dåsighet och den andra väcker lite arga tankar den tredje med optimism och glädje. Det är den tredje tanken som är mitt livselexir de andra två är de som ger lite smak och nyans. För att förklara mig och några pessimistiska inslag så är de bara den sötsura kryddan i chillisåsen. Vi som förlorat vänner och livskamrater i unga år visst gör sånt mycket ont i själen och dyker upp då och då men nya vänner kommer och ersätter med nya fina minnen. Förmodligen var det bara jag som förstod den utläggningen det behövs nog en flaska vin och något gott att äta för att utveckla det närmare. Flygets utveckling kan kanske hjälpa till, det var optimisten som uppfann flygmaskinen och pessimisten som uppfann fallskärmen, båda behövs. Utan att vara pessimist kan man börja sammanfatta sin livsupplevelse och det har varit en fantastisk upplevelse, vilken revolution det finns bot för de flesta sjukdomar och kunskap har vi i datorn och vår tid är privilligierad. För 65 miljoner år sedan,krita och tertiär knallade enorma skräcködlor omkring niometers hajar simmade i vår skärgård. Där hade inte vi fått utrymme utan vår tid är nu. Skräcködlorna försvann i en stor miljökatastrof och vi är på väg mot samma håll så det är bäst att lyssna på kloka Greta. Ser ni tillstymmelse till pessimistiska tankar så är min mening bara en liten krydda i bloggsåsen. Tack till er som har synpunkter på mina bloggar.

Kina-sjukan!

När det gäller sjukdomar som påverkar hela länder och folk så är det viktigt att regeringen tar kommandot. Så har det blivit i SE på ett föredömligt sätt regeringen och dess myndigheter gör ett bra jobb, perfekt kommer det aldrig att bli men bra för huvudparten av befolkningen är en nödvändighet. Socialdemokraterna har gjort det bra och de har ju en jättelång erfarenhet som känns trygg. Lite tråkig kanske lite sen men i ett land med tio miljoner innevånare kan det inte gå som snelltåget. Jag tycker de har gjort ett bra jobb men givetvis finns det missar. Det är ju hotbilden mot oss äldre som är utmaningenoch särskilt 80+. Men man känner ju att folk tittar snett på en när man tar en promenad i vårsolens glans vilket är det bästa man kan göra för att bespara vården arbete. Samtidigt känner man som lite äldre att man inte är riktigt att räkna med, betraktas som inte riktigt ON fastän man ligger före de flesta och läst varenda artikel i tidningen för första gången i sitt liv. Man vet och kan det mesta men ändå blir man inte riktigt accepterad. Men verkligheten är den att sjuttioåringen är i huvudsak den mest bildade i det svenska samhället just nu. Med sin kraftfulla mobil i fickan och laptopen bredvid frukost tallriken är den som vet mest just nu. Men lite omedvetet tvålar man till fyrtiotalsgenierna i diskussionerna eller ingorerar deras kunskap. Så har det alltid varit och kommer så förbli framöver, men jag lärde mig tidigt ”att makt det får man inte den tar man sig”. Det har varit en härlig tid här på Jorden visst har man fått sina smällar men också jätteberöm och välgång. Jag fick i femtioårsåldern lära mig att ”det förpliktigar att leva” ett mycket fint levnadsmotto som jag försökt leva upp till. Nu väntar jag bara på att få förpassa KINA Sjukan till minnenas kaledjoskop precis som min mormor gjorde med Spanska sjukan för hundra år sedan.

Livet var det alla dessa dagar

Ja då börjar man närma sig finalen och upplevelserna har varit många. Det mesta har varit kul men det som etsar sig fast som ämligt är de gånger man själv varit svikare och de gånger man sälv blivit sviken. Det har handlat om både vänskap och kärlek. Jag kan inte bedöma vilket som är värst det ena handlar om djup vänskap och det andra om kärlek. Hur som helst så känner man på sig ett svek om det är ett djupt förhållande, man känner att vännen tagit ett steg tillbaka och det är få som kan dölja sin lögn för en lång djup relation. När man har levt färdigt funderar man var det värt all ångest och bearbetning. Nej min reflektion är att allt omkring och slutomdömet blir att det blev inte riktigt bra även om det satte fart på karriären och bättre inkomster samt stora medicinska åkommor. Alla dessa dagar är också ett tröttsamt dacapo och dagens vedermödor. Personligen känner jag stor tillfredsställelse att den nya tekniken kommit. Den är som pennan blev för de som lärde sig skriva och fick formulera sina tankar i text. Idag har vi datorerna, jag har min blogg www.gunnheden.se och andra skriver rätt ut på Facebook och det ger som Runstenshuggaren en tillfredsställelse att få säga något viktigt som andra kommer att läsa och fundera över. Jag tycker själv att det är berikande att läsa det andra skriver om särskilt om det är något personligt som man kan lära sig något av.

 

Arkiv